Jag är fnoppig!
Nu ligger jag och Gustaf skavfota i vår lilla soffa, har precis sett på idol. Har ingen riktig favorit än måste jag säga...men det kommer väl! Ska nog gå och lägga mig om en stund. Är så trött nu för tiden. Imorgon blire kemi hela dagen. Väntar på en aha-upplevelse där jag helt plötsligt fattar. Men den kommer nog inte. Och ibland är det inte helt lätt att plugga...
Lite äckligt inlägg, kanske.
När hon är klar spottar jag koagulerat blod, färskt blod, tandstenar... Hon bad om ursäkt för att hon skrämt upp mig, men att jag skulle prova på att nytt sätt att bortsa på (hur många sätt finns det?) och använda några konstiga gummigranar mellan tänderna. Jag fick en tid igen nästa månad och hoppashoppas att det har blivit bättre då så att jag slipper gå igenom det igen. När jag gick till bussen spottade jag fortfarande blod och hade ungefär lika mycket blod i magen. Panikshoppade vatten och tuggummi för att få bort metallsmaken... Fy vad otäckt det var. Tandköttet känns fortfarande sårigt.
Så nu jäklar är det projekt-göra-munnen-frisk för min del! Samtidigt som jag försöker läka mitt psyke och koncentrera mig på en massa plugg!
Ledsen Bu!
all that glitters is cold
Förut idag skulle jag hämta ett paket, posta ett brev, gå till systemet och köpa biljetter tills ikväll. Allt gick fel. När jag kom till pressbyrån och skulle kolla avinumret på mobilen tappar jag den i golvet så den går i tusen bitar och jag får inte ihop den ordentligt. Frimärket som jag köpte råkar jag klistra fast på handen, så jag hoppas det sitter kvar nu. När jag ska köpa biljetten tar de inte kort, så jag får springa och ta ut pengar. Lite bökigt och fumligt att hålla på med väska mad trög knapp, stor plånbok och överdrivet stort paket. När jag kom hem igen kom jag på att jag glömde systemet. Som tur var Gustaf där så det löste sig. När jag sen hoppat in i duschen och är klar kommer jag på att alla badlakan är i tvättstugan så jag får torka mig med en liten plutte handduk. Menmen. Johanna Virrpanna I am.
Nu har jag iallfall kläder på mig, biljetter i plånboken, öl i kylskåpet och väntar på att gå och möta Olivia. Blev så jäkla Marilyn Manson och Nine Inch Nails sugen när jag läst ut Marilyn Mansons självbiografi. Nej, nu ska jag ta det sista i tvättstugan. Ciao.
eh?
Jag har lite mer ångest än på länge just nu. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Kusinen är dålig, nervös över kemin, undran om jag kommer klara ekonomin när jag pluggar... vuxengrubbel helt enkelt. Men allt tar så mycket mer energi när man måste arbeta med ångest/tankar hela tiden, speciellt eftersom det här gör att jag inte sover speciellt bra. Menmen, det går över, ångest är inte farligt.
Ganska ointressant faktiskt.
Miieo, kort sammanfattning av min otroligt intressanta dag!
I am not a robot
När föreläsningen var slut stack jag till sporthallen för att möta Ida. Så jag skriver ett sms till henne och säger att jag går in för att jag fryser. Helt plötsigt ringer hon och frågar vad jag håller på med. Då hade jag tagit fel på en timme! Smart. Så jag cyklar hem i regnet, läser om SDskandalen på aftonbladet och sen cyklar jag iväg igen. Sen tittade vi på en drillträning. Kul! Var länge sedan vi slutade nu, men det kommer alltid vara något speciellt. När jag kom hem från träningen har Gustaf dukat upp med räkor, aioli, vindruvor, ost och baguetter. Och tänt ljus i hela lägenheten. Det värmde kan jag ju säga!
Nu ska jag försöka skriva ihop en kort reflektion, om jag orkar. Sen bara ta det lugnt!
Detta fält måste också fyllas i
Ska ta tag i mitt liv nu och försöka plugga lite innan slutdebatten börjar. Imorgon är det val, och jag och Emmie ska gå ner till nämndehuset och rösta. För första gången känner jag mig helt säker på vad jag står för. Har även fått en beställning på virkade muffins och kakor som jag tänkte knåpa på senare. Gutt att ha kommit igång med virkningen lite igen.
Schizoaffektivt syndrom, depressiv.
Schizoaffektiv sjukdom är en psykisk sjukdom som karaktäriseras av humörsvängningar och psykos. Psykos består av vanföreställningar och/eller hallucinationer. Personer med sjukdomen upplever psykotiska symtom i samband med (men oftast efter) deras depressiva, blandade eller maniska episoder.
Den depressiva typen innebär att störningen omfattar enbart allvarlig depression.
Nedan följer kriterierna för en diagnos av schizoaffektiv sjukdom enligt DSM-IV:
A. Två (eller fler) av följande symtom förekommer under en period av en månad:
-Vanföreställningar
-Hallucinationer
-osammanhängande tal
-kraftigt desorganiserat eller katatonskt beteende
-negativa symtom ( till exempel känslolöshet eller irrationellt tänkande)
OCH att det vid något tillfälle är antingen en:
-allvarlig depressiv episod
-manisk episod
-mixad episod
B. Under en och samma sjukdomsperiod har personen haft vanföreställningar eller hallucinationer under minst två veckors tid utan framträdande humörsvängningar.
C. Under hela den aktiva och resterande sjukdomsperioden har personen symtom som motsvarar kriterier för humörsvängningar.
D. Störningarna är inte orsakade av en direkt fysiologisk effekt av t.ex. en medicin eller narkotikamissbruk eller av en fysisk åkomma.
De diagnoskriterier jag uppfyller är vanföreställningar (förföljelse- och iakttagskäslor) och hallucinationer (ser skuggor i pereferin) och att jag imellanåt blir deprimerad väldigt snabbt. Det är inte ofta jag har depression och vanföreställningar/hallucinationer samtidigt utan det sistnämnda kommer oftast när jag mår bättre. När jag var yngre gick jag helt in i vanföreställningarna och hallucinationerna, men nu har jag tack vare behandling lärt mig vad som är på "riktigt" och vad som inte är det. Jag blir numera inte heller rädd någon längre tid för det jag upplever. Jag har också lärt mig att mina depressioner går över lika snabbt som de kommer, vilket gör det mycket lättare för mig att hantera genom att just veta att det går över.
Journalläsning, del 2.
Men iallafall, läste anteckningarna från dbtn och från avdelningen där jag var inlagd i våras. Eftersom det inte var så länge sen så minns jag ju det mest redan, men det är så jäkla intressant att se alla förändringar och framsteg jag gjort. Då kan jag inte annat än att bli lite stolt över mig själv. Något jag såg som var väldigt tydligt, att så fort jag och K. gjort slut och jag och Gustaf hittade tillbaka till varandra så mådde jag genast mycket bättre, tog åt mig av dbtfärdigheterna och kämpade ännu hårdare - och blev mycket bättre. Mitt hjärta kom verkligen i rätt ögonblick. Älskar dig, Gustaf!
Hittade en till diagnos i min journal som jag ska skriva ihop lite fakta om och lägger ut här så småning om. Om jag inte minns fel tror jag att jag har skrivit om den för ganska länge sen, men orkar inte leta. Diagnosen jag tänker på är schizoaffektivt syndrom. Känns det bekant?
Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv och skriva en reflektion om fetma och kultur. Borde plugga lite kemi... men motivationen är inte så hög på den fronten. Får sätta mig med det imorgon. Måste.
Världens finaste.
Dialektisk beteendeterapi, DBT.
DBT kan beskrivas som ett högorganiserat ”hjälpmedel” för patienter i kaos och desperation. Vårdgivare blir starkt påverkade och känner sig ofta hjälplösa i försöken att hjälpa dessa patienter. Metoden är unik på det sättet att den värnar om terapeutens motivation och ”överlevnad” lika mycket som patientens.
DBT betraktas som en teambehandling där varje teammedlem ansvarar för teamets samtliga patienter. Stödet i teamet är avgörande för behandlingarnas resultat.
Det centrala och övergripande i terapin är att hjälpa patienten att hitta en balans i sitt inre och gentemot den yttre omgivningen. Man lär patienten att acceptera verkligheten och sig själv så som hon är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt.
Arbetet fokuseras på att identifiera olika dialektiska livsdilemman och att sedan skapa en syntes av de till synes oförenliga företeelserna, exempelvis att kunna omfatta motstridiga önskningar om att vilja leva och vilja dö, att samtidigt älska och avsky någon, att samtidigt vara både beroende och självständig, stark och svag eller att ha både dåliga och goda sidor.
DBT är också inriktad på att lära patienten att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt självskadebeteende. Man fokuserar också starkt på att förmå patienten att stanna kvar i terapin även vid motgångar och att lära henne/honom färdigheter i att hantera konfliktfyllda interpersonella relationer.
DBT bedrivs i sex kanaler:
• individualterapi
• färdighetsträning i grupp
• det dialektiska teamet
• utökad telefontillgänglighet för krishjälp.
• patienten som samordnare
• anhörigutbildning
Färdighetsträning i grupp – att ge livskunskap
I färdighetsträningen som har skolkaraktär, arbetar man sig igenom ett pedagogiskt material indelat i fem avsnitt:
1) medveten närvaro – att styra sitt inre,
2) att reglera känslor
3) att skapa och bevara goda relationer,
4) att stå ut i kris samt
5) att bekräfta sig själv och andra – om validering.
Färdighetsträningen är i första hand psykopedagogisk och inte psykoterapeutisk – man diskuterar, övar och rollspelar utifrån ett skrivet material. Varje avsnitt tar cirka 8 veckor att arbeta igenom.
Varje patient måste, som synes, förbinda sig till en ganska krävande och aktiv insats med olika terapiinslag varje vecka och en stor mängd hemuppgifter. Av detta skäl inleds inte en DBT-behandling utan att patienten har fått full information om vad som väntar henne/honom och fått möjlighet att själv aktivt välja denna terapiform.
(psykologiguiden.se)
Jag har gått i DBT i ungefär 2 och ett halvt år nu. Känner att jag behöver lite mer via gruppterapin, sedan börjar det bli dags att stå på egna ben. Jag ju nämna att ingen annan behandling har hjälpt mig så bra som det här.
Zombie
Dagen började på trädet med färdighetstränings gruppen. Blev hälften vettigt och hälften mindre vettigt, efter som det var Es sista dag idag. Sedan käkade jag lunch med Ellie och Lisa på Nilsson, pestomarinerad qourn baguette med fetaost och majs. Mums! Sedan drog jag och Ellie till Kalmarhem och hämtade nyckel till hennes studentrum som vi var och tittade på sen. Kommer nog bli kanon. Sen drog vi till modehuset och jag handlade alldels fö mycket. Ett par vinterskor, örhängen med vingar, prickiga strumpbyxor, lila naglack, en gosetröja och en skiva med Thåström. Nu överlever jag vintern!
När jag kom hem fixade jag mat till mig och Gustaf, pluggade lite och nu myser vi som sagt i soffan med alldeles för mycket godsaker eftersom det var halva priset på Tempo. Godis, chips och havrekakor. Haha!
Blev ingen journalläsning i går, eftersom min terapeut vabbade. På fredag gör jag ett nytt försök! Skriver då om hur det gick. Så igår åkte jag med mamma till IKEA istället, blev en del inhandlat där med. Mest nödvändigheter, men även en stor bit svartvitt tyg som vi ska sy till och säng hänga upp på väggen bakom sängen. Kommer att bli ursnyggt!
AnorexiBulimiCenter
(abkontakt.se)
Jag gick i dagvården på ABC i ungefär två veckor. Där var det ätträning med frukost, lunch, mellanmål, lunch och mellanmål igen. Alltså åt man typ hela tiden. I mellan målen var det olika aktiviteter, till exempel teckna, skriva och prata. Än så länge just fine. Men, så fort jag försökte prata om det jag skrivit eller ritat fick jag höra "Du, Johanna... vi tar det du och jag lite senare." Jag hade förmycket andra problem utöver min ätstörning. De på ABC skickade en remiss till BUP, efter ett läkarsamtal och två veckor på barnavdelningen på sjukhuset var jag inlagd på BUP. Det gjorde att jag aldrig fick specifik hjälp med min ätstörning.
BUP, öppen- och slutenvård.
I vårt arbete utgår vi från att man måste förstå oss människor utifrån flera perspektiv. Att vi påverkas av såväl biologiska som sociala och psykologiska faktorer. För oss på BUP är det viktigt att alltid se till den unika situation som varje barn, ungdom och familj befinner sig i.
(bup.nu)
Började på BUP när jag var 14, på grund av min depression, ångest och självskadebeteende. Jag blev inlagd och blev kvar på avdelningen i ungefär fyra månader. Sedan klarade jag mig med samtalskontakt alltifrån 1 gång i veckan till varje dag tills jag började gymnasiet och blev inlagd igen. Denna gång blev det en månad. Hade även en en veckas inläggning den sommaren. Då skrev de ut mig på grund av platsbrist, trots att jag kanske behövt mer skydd.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om avdelningen. Det är en akutavdelning och passar nog främst som just det, att vara där när det är som mest akut. Fyra månader inlåst med extra vak gör mycket. Jag tappade kompisar, missade mycket i skolan och blev alldeles för van vid rutinerna där. Tog lång tid att vänja sig vid vardagen sen.
Läkaren/psykologen jag hade kontakt med ser jag verkligen upp till. Hon stod ut med en tjurig patient med knäna uppdragna till hakan som ständigt svarade "jag vet inte". När jag inte var hos henne fick jag skriva mail, och hon svarade alltid. Det enda negativa var att varje gång jag var där så pratade hon om inläggning. Det har gjort att jag numera är väldigt nervös när jag pratar med läkare inom psyk. Därför vågade jag inte heller prata om det som var tungt eller jobbigt, just för att hon kunde lägga in mig. Men det var ändå en trygghet för mig.
Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
Diagnos:
A. Överdriven rädsla eller oro (förväntansångest) inför ett antal olika händelser eller aktiviteter flertalet dagar under minst sex månader.
B. Svårigheter att kontrollera oron.
C. Rädslan och oron förknippas med tre eller fler av följande sex symptom (av vilka några funnits med i bilden flertalet dagar de senaste sex månaderna).
(1) Rastlös, uppskruvad eller på helspänn
(2) lätt att bli uttröttad
(3) svårt att koncentrera sig eller tom i huvudet
(4) irritabel
(5) muskelspänning
(6) sömnstörning (svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig och otillfredsställande sömn)
D. Fokus för rädslan och oron är inte enbart begränsad till symptom på någon axel I.störning, till exempel rädslan och oron gäller inte panikattacker (som vid paniksyndrom), social genans (som vid social fobi), förorening (som vid tvångssyndrom), att vara ensam borta från hemmet eller anhöriga (som vid separationsångest), viktökning (som vid anorexia nervosa), eller allvarlig sjukdom (som vid hypokondri). Rädslan och oron föreligger inte heller uteslutande i samband med posttraumatiskt stressyndrom.
E. Rädslan oron eller de fysiska symptomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
F. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex hypertyroidism) samt visar sig inte enbart i samband med ett förstämningssyndrom eller en psykos. Den diagnostiseras inte heller vid genomgripande störningar i utvecklingen.
Det är viktigt att notera att oron skall vara överdriven, den skall alltså inte stå i proportion till personens faktiska problem i livet.
Depressiv personlighetsstörning
För att hantera denna ångest skapar den drabbade en strategi som omvärlden har svårt att förstå. Strategin går ut på att lindra ångesten, men dessa sätt är oftast inadekvata och oförståliga.
En del skadar sig själva, andra missbrukar eller har svårt att vara i relationer. Självmordsfunderingar är vanligt då den intensiva ångesten leder till ett svårt lidande och många känner sig övergivna. Det kan bero på att det inte finns någon tilltro till andra då individen kan ha haft svåra, ofta traumatiska uppväxtförhållanden med övergrepp av olika slag, sexuella och misshandel. Många har inte fått den grundläggande känslomässiga plattform, tilltron till dem som man mest är beroende av, vilket gör att den känslomässiga mognaden har stannat av och inte fått utvecklats.
(vgregion.se)
Personlighetsstörning UNS används vid personlighetsstörningar som inte uppfyller kriterierna för någon av de specifika personlighetsstörningarna. Ett exempel kan vara när drag från fler än en personlighetsstörning forns med i bilden, utan att kriterierna för någon specifik störning är uppfyllda ("blandad personlighet"), och där dessa drag sammantaget orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i ett eller flera viktiga områden av tillvaron (t ex i arbete eller socialt). Personlighetsstörning UNS kan också användas när en specifik personlighetsstörning bedöms föreligga som inte tas upp i den här förteckningen. Exempel på sådana är depressiv personlighetsstörning och passivt-aggressiv personlighetsstörning.
(psykiatriomradet.com)
I min journal står det depressiv personlighetsstörning. Det ända jag hittar om det är att det är en underkategori av personlighetsstörning UNS.
Självskadebeteende.
De negativa konsekvenserna av att skada sig tar dock snabbt överhanden när man väl har börjat. Alltmer tid och kraft ägnas åt att försöka dölja såren som riskerar att framkalla reaktioner hos omvärlden. Samtidigt finns en önskan att någon kunde se och förstå. Skam- och skuldkänslor inför nära och kära, känslor av misslyckande och mindervärde tar snabbt över, och för att lindra de negativa känslorna som självskadebeteendet medför måste man skada sig igen. Personer med långvarigt självskadebeteende har ofta sociala problem, bär på en ständig ångest och en känsla av hopplöshet som ibland även leder till verkliga självmordsförsök.
Det går dock att bryta ett självdestruktivt beteende och lära sig att hantera starka känslor på andra sätt. Då självskadebeteendet i sig har en förmåga att framkalla ångest, brukar ångesten avta alltmer ju längre tid som går mellan skadetillfällena och desto fler strategier som byggs upp för att stå ut med sina starka negativa känslor.
(shedo.org)
Jag började självskada någongång på mellanstadiet. Hur jag kom på tanken eller varför jag gjorde det då har jag svårt att minnas. Efter det har mitt självskadande gått i vågor. Vissa perioder nästintill ingenting, andra flera gånger om dagen. Anledningarna till mitt beteende var främst att stå ut, att överleva all ångest. Att skada mig gav en känsla av lugn, även för att fysisk smärta är lättare att hantera än att psykisk. Ett fåtal gånger har det vart som bestraffning, enbart för att skada mig själv.
Nu kan jag säga att jag är fri från självskadebeteendet, trots att tankarna och impulserna kommer med jämna mellanrum.
Ätstörning UNS.
Självbilden är starkt beroende av det egna utseendet. Minst lilla viktökning ger ofta ångest. Denna diagnos kan precis som vid Anorexia och Bulimia Nervosa ge medicinska och psykiatriska komplikationer och medföra ett stort personligt lidande. Ätstörning UNS kan bli en inkörsport till mer svårbehandlade sjukdomar som Anorexia och Bulimia nervosa. Det är därför av yttersta vikt att tidigt söka hjälp för att vända den onda cirkeln.
(riksforeningenmotatstorningar.se)
Min ätstörning började med att jag slutade äta. Att jag började göra mig av med maten genom att kräkas kom senare, men trappades upp hela tiden. Tillslut kunde jag inte äta någonting utan att kräkas och varje dag var en kamp för att undvika mat. När jag gått ner alldeles för mycket i vikt under kort tid tog mina föräldrar kontakt med ABC, där jag gick i ätträning under veckodagarna. Men just då hade jag många andra problem, och blev då remitterad till Bup och slutenvården. Därför fick jag ingen riktig hjälp med min ätstörning förens jag började i DBT 2008. Nu skulle jag inte längre säga att jag har en "aktiv" ätstörning, men visst, tankarna och impulserna finns där (och kommer förmodligen alltid göra) men det har jag lärt mig att hantera och leva med.
I just wanna go south again
Har även tänkt lägga upp en ny kategori: mina diagnoser. Både för de som känner mig som kanske kan få en uppfattning varför jag har gjort/gör det jag gör. Även för andra som kanske känner igen sig kan förstå att man kan leva ett bra liv trots diverse problem. Tänkte kanske lägga upp ett inlägg om DBT också, för att jag skriver en del om det och alla kanske inte vet vad det är.
bebapelula
Annars har jag inte gjort så mycket, dammsugit och plockat undan här, varit på stan en sväng och köpt födelsedagspresenter till Gustafs bror som blir firad ikväll!
Nu ska jag byta om och hoppa på cykeln!
journalläsning.
Menmen, det var inte så jobbigt som jag trodde att läsa. Kanske för att jag inte har hunnit reflektera så mycket över det, mormor kom hit och fikade precis när jag var klar. Och den tanten gör mig på gott humör varje gång!
Nu ska jag fortsätta läsa fettpaniken, en granskande bok om vikthetsen i samhället. Sen ska jag laga mat ikväll efter som min kock/man är på jobbet. Tänkte ge mig på kyckling, klyftisar och någon sås. Inte så avancerat, in i ugnen bara!
dom kallar mig cp
Sen har jag och Gustaf storshoppat på Maxi. Skönt att ha det gjort iallafall. Nu har vi äntligen något att äta till frukost!
Dagen har mest bestått av kemi. Om jag är slut i huvudet nu? JA! Tack pappi som hjälpte mig med alla uppgifter vi fick idag! Nu har jag mer koll känns det som.
Nu ska jag koppla av med en öl, idol och stickning med mina nyinköpta 1,2 mm stickor! :)
Favoritsyster och knäppknuff. :)
stå aldrig still
Nu på kvällen har vi vart hos Gustafs föräldrar och firat Gustafs lillebror som fyller år. Det firades med god mat och paket. På lördag blir det ännu mer kalas med hela släkten.
Imorgon är det kemilektion igen där vi ska räknaräknaräkna. Sen ska vi till veterinären med Lilla Vän för en hälsokoll inför försäkringen. Hon är rätt blyg och försiktig, så jag hoppas det går bra! PÅ tal om katt så går Knuff på magmedicin nu. Har gett henne i morse och ikväll och det känns redan bättre! Hon springer inte på kattlådan lika mycket. Skönt för henne.
Imorgon kommer pappa och hjälper mig fatta kemin med. Tur att jag har honom! Det finns inte mycket han inte kan eller vill hjälpa till med! Sen ska jag och Gustaf kanske ta tag i våra liv med och fylla på våra friskiskort.
Mycket kemisnack idag, men just nu är det den som både peppar och drar ner mig. Jag vet att när jag klarat den så är det bara roliga ämnen kvar. Samtidigt som kemin läser vi hälsovetenskap, tema fetma. Med min ätstörningsbakgrund är det ganska kämpigt ibland att inte vända allt som står i böckerna mot mig själv och min kropp. Det kräver mycket fokus och koncentration, för jag vill verkligen inte ner i den skiten igen.
Nej, nu blir det bedtime! Lång dag imorgon.
come back to bed
Hade en väldigt trevlig kväll i fredags, Ida kom till mig med bullar och fikade. Sen gick bi ner till stan och köpte födelsedagspresent till Johanna. När vi kom hem slängde vi ihop kikärtsbiffar med curry, klyftpotatis, sallad och god sås. Johanna kom lagom till maten, sen tittade vi på fula klipp, lyssnade på nostalgi musik och pratade. Sen gick vi till olearys där vi träffade några av Johannas kompisar. Sen gick vi till Krögers och satt där till typ 2. Sen åkte Johanna och jag och Ida svullade i gyrosrullar. Guttigt. :) Sen däckade jag bredvid min sovande pojkjvän. En himla trevlig kväll faktiskt!
Mådde inte så himla bra igår faktiskt, haha. Huvudvärk från helvetet typ. Så jag läste i lite skolböcker liggandes i soffan. Sen kom Syster och piggade upp med ett paket glass. Hon tog tag i mitt liv och hjälpte mig att städa. Tack, sis<3
Sen blev jag och Gustaf bjudna på tacos hos hans föräldrar. Lite senare kom det lite mer folk och jag blev ganska hest. Min förkylning blir inte precis bättre av att sitta ute! Så jag satt under värmegrejen, med filt och jacka på mig. Frös ändå! Sen försökte Gustafs mamma göra mig bättre i halsen med hjälp av wiskey. Funkade en stund, faktiskt, synd bara att det smakar så jävla illa. Fick skölja ner med kladdkaka.
Imorgon blir det skola, sen vin och virkkväll med fina vänner.
Vem fan har hällt ravioli i datorn?
3 timmar kemi i skolan idag... suck. Jag fattade verkligen ingenting, och det ska vara på grundnivå? Efter att jag och Ellie tröstshoppat efter kemin, (för min del blev det leggins med glansiga detaljer, en rutig sjal och en tygväska med världens coolaste mönster - Lady gaga!) gick jag hem, skrev upp alla ord och begrepp i kemin som jag inte fattade och tog reda på allting. Nu känns allting mycket bättre! Ska sätta mig en stund imorgon med och verkligen nöta in det.
Ikväll slängde jag och Gustaf ihop en wok, qinoua och kokade majskolvar. Mums! Medans vi åt såg vi på någon film jag inte minns namnet på. Men den var la helt okej.
Min mobil har en förmåga att haka upp sig och stänga av sig, och idag har en av knapparna lossnat. Så jag beställde hem en ny. Hoppas att den här blir bättre! Inte massa onödiga funktioner på iallafall, och det är tydligen en miljövänligare mobil. Gilla.
Imorgonbitti blir det en sväng till läkaren för att fixa med läkarintyget till körkortet (pga mina mediciner), få nya recept på artaraxen och eventuellt hämta ut min journal. Alltid lika nervös när jag ska träffa honom, efter som han i våras hotade med lpt på ett sånt klantigt sätt. Menmen, jag kommer inte bli inlagd. Mår mycket bättre än i våras, trots att det inte är helt bra. Men det får jag lära mig att leva med! Är även lite skadad från det att jag gick på bup och min psykolog pratade om inläggning varje gång jag var där. Men som sagt, jag mår bättre nu.
Rubriken kommer från en del i filmen spermaharen som heter ensamseglaren. Sjukaste och roligaste någonsin! (dålig humor, jag vet. Men jag garvar varje gång)
Har blekt håret med! För en gångs skull är jag helt okej nöjd!
MR CLOUDMAN
Var även på första DBTn efter sommaren. Känns skönt att få uppdatera sina färdigheter och dbttänket lite. Just nu håller vi på att prata validering - att se saker, känslor tankar osv precis som dom är utan att döma eller värdera. Svårt som fan, men väldigt användbart. Kommer nog upp en inlägg om det så småning om.
När jag väl var där bad jag om att få läsa min journal. Vet inte om det är smart att göra det, om det är triggande eller så. Men jag är rätt nyfiken på vad det står där i.
Har beställt alla böcker till två av tre kurser jag ska läsa i höst. I kemin har vi bara en bok och jag känner att jag behöver lite tid med den. Speciellt efter som den är på engelska... Tittade oderstatusen, och så har dom skickat typ alla böcker utan den. Suck.
Funderar på att pallra mig bort till friskis imorgon. Har vunnit ett presentkort där, och så vill jag komma igång med träningen igen. Ska fylla på mitt kort tror jag. Så, någon som är träningssugen i morgon eftermiddag? ;)
"Oh, Mr. Cloudman
There's something in my head
There's something in my head
A crazy thought
I had a crazy thought"
