Jag ska kasta allt när jag går. Fräta bort allting med thinner, speciellt sånt man aldrig får glömma.

Är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar? Du har gåshud för du fryser, är det här det bästa livet hade att ge?

Kan vi inte låtsas att det är min födelsedag så att jag kan få dessa?


(Psst, finns på bubbleroom.se)

She shines In a world full of ugliness, she matters when everything is meaningless. Fragile, she doesn't see her beauty, she tries to get away. Sometimes, it's just that nothing seems worth saving. I can't watch her slip away.

Nu har jag äntligen fått lite tid över till att måla. De senaste veckorna har bestått av plugg och åter plugg.

"Fångas i TV med orakade armhålor – Då förtjänar du att mobbas och trakasseras på internet"

"Igår under Melodifestivalens final fångades en kvinna på bild i publiken. Hon hade orakade armhålor, stod och hoppade glatt och var överlycklig över Loreen vann. Det var en underbar kväll för henne. Där var hon och såg en artist hon älskade, en artist som dessutom vann. Hon såg överlycklig ut och det var förmodligen en av de roligaste kvällarna under året för henne.

Ett tag. Strax efter Melodifestivalen bestämde sig Facebookanvändaren John CaptainBatmanStrandberg att publicera en bild på henne för att offentligt håna henne. Print screen är tagen ifrån inatt. Vid den stunden hade över 1700 “gillat” bilden och 117 personer hade delat den på sina egna profiler. De flesta med syfte att håna. Med ord som att hon är ett äckel. Efterbliven. Borde skämmas. Att hon var pinsam. En del delade i syfte att försvara henne – Men majoriteten hånade."



Heja Hanna Fridén! Läs hela inlägget HÄR.

Jag håller handen för, där finns ett hål så jag ser ändå. Om du visste hur löjlig du ser ut. Och jag springer förbi, slår på bilar, väcker larm. Jag är pojken som sköt raketen i sin egen hand. Ingen kan laga en trasig hand.

Dagens första cykeltur gick inget vidare bra. Skulle gena lite smitigt i en tågkorsning och fastnade med hjulet i tågrälsen. Sen small det. Kalasbyxorna som jag så fint lagade igår gick sönder, halva huden på smalbenet skrapades av, hål i handen och en rejäl smäll i skallen. Men jag överlevde, råkade hälla ut hela väskan med grejer på gatan, höll på att bli påkörd och kom hem till mormor där jag kunde skrämma upp henne lite, ge min syster ett gott skratt och sen tvätta av mig. Hade glömt vilken jäkla smärta skrubbsår ger. Ajaj.

Men datorn och den finfina koppen jag fick av Olivia klarade sig utan en skråma. Vilken superkopp alltså!

Ett helt nytt ljus ger oss nytt hopp men även skuggorna blir större nu och inget är sig längre likt. I din värld av mörker syns dina brister, mina fel, som sprickor där ljus kan tränga in.

När garderoben städades hade jag sällskap av cirkuskatten Knuff. Finaste sällskapet.



Sen drack jag kaffe ur favoritmuggen. Det är ju aldrig fel.

He said "Will you defeat them, your demons, and all the non believers, the plans that they have made? Because one day I'll leave you, a phantom to lead you in the summer, to join the black parade."