Kanske var det en dröm, kanske är min hjärna tumlad och tömd, urblekt och tvättad, annars hade jag aldrig glömt. Kanske har jag ett skal, ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal av urvuxna kläder. Ett litet barn som når till tak… Varför får jag inte på mig dina blåjeans?

Nu drar den sista terminen på universitetet igång (redan!?) med allt var det innebär. Två kurser kvar, samtidigt som vi ska skriva c-uppsats. Kommer att bli en tuff termin, men sen är det avklarat, och det trodde jag verkligen inte om mig själv. Att jag som knappt klarade högstadiet och gymnasiet skulle klara 3 år på universitetet utan några större problem. Bra kämpat Johanna! Att jag inte har en aning om vad det ska bli av mig sen vilket är skitläskigt är en annan femma och det grubblar jag nog över en annan dag.
 
 
 
 
 
 

Och jag har ledsnat på att vänta, ärligt talat jag är så trött. Du är TV-ögd, förändrad, du är gråtmild, du ser rött. Jag har ledsnat på att vänta på dom ständiga problemen med sömn. Behöver nån som behöver mig.

Fyfasen vad jag är dålig på att blogga. Skyller på mycket plugg och en enorm trötthet. Istället får ni njuta av en oerhört vacker bild på mig och Emmie (från typ 2008?) som jag förövrigt träffade på yogan idag. Tja då.
 
 

Det är först när man ger upp, som det blir nåt nytt. När man släpper taget tar man steget. Jag vet hur ont det gör när hoppet dör.

Nu hoppas jag verkligen att jag har nått smärtpiken efter operationen. Igår kväll och i natt var nog värst hittills sen dagen efter. Suck. Hoppas verkligen det här är värt det, och jag får lättare med att andas på nätterna efter det här.
 
För övrigt har har skolan dragit igång igen. Efter att ha haft genomgång i den ena kursen, som förövrigt heter motivation och beteende som verkar vara precis min grej, så börjar jag tveka på hur jag ska hinna allt i höst. Denna kursen, en farmakologi kurs parallellt med den (båda på 15hp), sen en 7,5 poängskurs på distans, SHEDO-bloggen och eventuellt hjärnkoll-landstings-sammarbetet. Sen har jag ju sambo och en lägenhet som behöver lite uppmärksamhet med. Och jag själv såklart. Jaja, den som lever får se.
 

De tog mig till en plats där inget växte, till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid. De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus, där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås.

De senaste, postoperativa, smärtfyllda och trötta dagarna i bilder.
 

Varit inlagd på sjukhuset. (nu är halsmandeljävlarna borta)
 
 

Blivit ompysslad och vaktad av en nojig mamma som själv blivit ompysslad av katterna. Typiskt nog är hon allergisk.
 

Ätit hälsokost. Typ glass, glass och glass. Och lite kall pasta, kall pannkaka och kalla ägg.
 

Har ibland haft lite pysselork.
 

Fått fin present av bästa mormodern.
 

När jag vart ensam har Lilla vän hållt mig sällskap.
 
.
Haft världens största, blekaste tunga. (kolla märkena från tänderna liksom) (charmig bild, oja)
 

Tagit mig i kragen och börjat plugga.
 
 

dansa. pausa.

En helg i Malmö och malmöfestivalens sista dag från mobilkameran.
 
Väntar på mor och far dödligt tidigt.
 
Vi fick världens finaste hotellrum! (med världens oskönaste bäddsoffa)
 
Drack gott, käkade festivalmat och lyssnade på jazz, blues och glamrock.
 
 
 
Vi hann även vara först på plats vid en motorcykelolycka där vi fick ta hand om en omskakad och skadad man, ringa ambulans och styra om trafiken lite grann innan 3 ambulanser och två brandbilar kom till platsen. Mycket action på morgonkvisten, oja. (Men fasen vilket team vi var, mamma, pappa och jag. Alla liksom hade varsin given plats och vi löste det himla bra!)
 
En del shopping hann vi med också. Har inte handlat så här mycket på jag vet inte hur länge. Kanske borde skaffa modeblogg nu.

Till lillasyster.

 
 
 
 
 

"Du är verkligen bra
Du är verkligen något som alla på våran jord borde ha

och du får mig att glömma det dåliga jag gjort
och komma ihåg allt bra jag velat göra
Du är verkligen enastående"
 

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground. But once again the sun is rising, I better keep on walking, keep on walking.

Den första lediga dagen idag på vad som känns som en evighet. Hade tänkt ta det jäkligt lungt vilket jag klarade i typ 2 timmar. Sen sket det sig, jag har städat, tvättat, lunchat med farbror och hämtat ut ett paket på posten. Och inte vilket paket som helst - det var ett par blåa converse från San Francisco. ♥
 

Hon målar läpparna röda från hålen där de sprack och framför TV:n blir hennes hud blek och gul, framför TV:n blir vem som helst ful.

Nu har jag jobbat sista dagen för den här veckan och har hela två lediga dagar framför mig. Jag och Gustaf hade tänkt göra stan idag, men ingen av oss var sugna på att vara ute i regnet. Så när det var uppehåll stack vi och köpte pizza och nu ska vi titta på Bones. Helt okej avslutning på veckan. Men vad jag ska göra i helgen har jag ingen aning om. En sväng till staden för att köpa födelsedagspresent är ett måste. Är sugen på att plocka fram staffliet med.
Bilden är tagen hos mormor typ...92 kanske? Misstänker skarpt att hon är en stor anledning till att jag gillar att måla.
 

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder. Och just nu vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma genom dimmorna här.

Hinner knappt ens tänka tanken på att jag faktiskt har en blogg, jobbar rätt mycket just nu. Och när jag väl är hemma är jag jättetrött eller så får jag värsta städrycken eller något. Inte så mycket vid datorn alltså.
 
Kommer (som det ser ut nu) ha mycket på gång i höst. Ska börja min näst-sista termin, läsa ytterliggare en kurs på distans, förhoppningsvis bli attitydambassadör och kanske bli en av redaktörerna för en större blogg med inriktning på självskadebeteende och ätstörningar. Är lite tveksam om jag kommer att orka och hinna, ifall jag kommer få skrivkramp eller något annat. Men om jag inte försöker så får jag ju aldrig veta, right?
 
Har iallafall en spännande höst framför mig!
 

Depression is not a sign of weakness. It means you have been strong for far to long.


Skypar med lillasyster <3

 

Möte med psykiatriförvaltningen.

När artikeln kom ut i Barometern fick jag ett mail från psykiatriförvaltningen i Kalmar län. De berättade att de vill börja arbeta mer med fördomar, bemötande med mer mot personer med psykisk sjukdom. De frågade om jag hade lust att komma dit och prata med dom lite angående detta. Och idag var jag där och de berättade lite hur de arbetar och hur de vill fortsätta. Till slut kom vi fram till att de ska se om jag kan bli ambassadör för (H)järnkoll, för att hjälpa dem med deras arbete samt för att Kalmar län ska kunna bli ett kampanjlän för (H)järnkoll. Tycker det är jättebra att de vill arbeta mer med detta, även om det känns lite läskigt. Men spännande kommer det att bli!
 
Klicka för att komma till hemsidan för kampanjen.
 
 

Artikel i Barometern


"Johanna Hildingsson läser sitt tredje år på hälsovetenskapliga institutionen på Linnéuniversitetet. Hon är en söt och framåt tjej som gärna vill arbeta med något inom hälsa så småningom. I en insändare i Barometern för några dagar sedan skrev Johanna om psykiska problem apropå de starka reaktioner som kommit fram runt det planerade bygget i Berga.

– Det finns så mycket fördomar runt psykiska sjukdomar och det värsta är att man drar alla över en kam, säger hon. Jag är säker på att alla har någon i sin närhet som haft psykiska problem i form av depression, ångest eller rädsla för något som man inte vågar berätta om.
 
När Johanna var 12–13 år började hon må dåligt, fick ångest och var deprimerad, och började därför skära sig på armarna. Varför det blev så vet hon inte. – Ibland är det ju så att det egentligen inte finns någon orsak, säger hon.
 
I sin insändare skriver hon att ingen skulle lägga märke till henne på stan i dag. Hon är en vanlig, ung tjej med grönblå ögon, rödbrunt hår, förmodligen promenerande med en kompis eller med sin pojkvän i handen. – Men om någon kommer närmare syns ärren på mina armar, visserligen är de läkta men de syns, säger hon. Om jag inte hade fått dessa ärr hade säkert ingen tänkt tanken att jag haft en psykisk sjukdom.

Johanna Hildingsson säger att hon förstår de grannar i Berga som tänkt något annat för platsen där bostäderna ska byggas. – De reagerar för att de är besvikna, det är självklart. Men de andra, de som tror att psykiskt funktionshindrade är farliga och utåtagerande bör tänka om. De är vanliga människor som behöver lite extra stöd i livet, som är sköra och behöver hjälp. Sen säger hon att vem som helst kan drabbas av en psykisk sjukdom likväl som en kroppslig. – Nästa gång är det kanske en närstående till de som är så kritiska i dag, ett barn, en sambo, mor eller far. Är de lika kategoriska då, kan man undra. Säger de även då att självklart ska psykiskt sjuka få hjälp och stöd och någonstans att bo, bara inte här."
 

Publicerad x2.

Upptäckte att jag blev publicerad i Östran också. Kanon!
 
Titta här minsann.
 

Psykiskt sjuka har rätt till stöd och hjälp.

Idag publicerades min insändare i Barometern, både i papperstidningen och på nätet. Har redan fått jättemycket respons vilket är jättekul. I förmiddags ringde även en reporter från tidningen, så jag ska dit imorgon och prata med henne. Hoppas vi kan få ihop något bra, för det är viktigt att den här frågan lyfts.
 
Läs insändaren här, och lämna gärna din åsikt!
 
 

En liten pojke i för stora skor säger: ”Ja, Jag ska nog lyckas.”

Idag blev det en sväng till modehuset med mamma. Köpte nya skor, vilket faktiskt behödes, då mina sandaler är en storlek förstora och jag skrapar i framsidan i marken hela tiden. Inte snyggt. Så de på bilden blev det, och ett par kornblå ballerina med platå. (ja, jag är för lat för att orka resa mig från soffan och ta en bild.) Lite annat smått och gott blev det också, såklart!
Sandal
 
 
Sen kan jag ju berätta att jag frostat av frysen, skrubbat kylskpet och städat ur mikron med. Såatteee.

nya blogg.se.

Jag har fått nya blogg.se nu, så jag kan svara på era kommentarer direkt under dem. Kanoners!
 
 
 

Räkögon. Fisgult. Sol. Cocco. Socker. Ciao Bella. Artificial green. Sand. Lök. Saltvatten. Pasta. Spädgris. Sällskapsresan. Vin. Ingvario le Häggo. Skoskav. Klor. Myggbett.

Igår kväll lämnade vi Sardinien och efter en sovpaus i Eslöv var vi hemma i Kalmar idag. Har vart en kanonresa måste jag säga. Vi har
  • Kört fel håll i en rondell.
  • Ätit stenhård pizza efter att ha blivit utskällda av servitören för att vi hade vatten med oss.
  • Lyckats köpa cirka 5hg lösgodis för 17 euro.
  • Ätit dyrt lösgodis som bara smakade konstgjort. (inte värt pengarna alltså)
  • Spanat på snygga servitörer på hotellet.
  • känt oss som Stig- Helmer och Ole i Sällskapsresan.
  • Hyrt en fisgul bil och pruttat runt i västra Sardinien.
  • Badat i både hav och pool.
  • Druckit en flaska vin på tom mage med dehydrerade kroppar.
  • Lökat satan. Iallafall jag. Ida frös mest.
  • Haft 4 frekvent förekommande ord; Kallt! Varmt! Socker! Lök!
  • Haft nära döden upplevelse då de hade döda grisar i en mataffär. Lukten av död gris blandat med död fisk fick oss inte att vilja stanna länge.
  • Klarat oss (nästan) utan att bränna oss. Istället skaffat ett par skoskav var.
  • Råkat utför världens mest konstigaste/obehagliga/sorgliga personer någonsin. Kortfattat: Mannen håller på att ramla, frun hjälper inte till utan skriker "sluta, jag är sjuk, inte du!", Ida springer fram och hjälper och får inte ens ett tack. Frun skäller hela vägen till gaten. Sen hamnar vi bredvid dom på flygplanet.
  • Hört en italienare sjunga "Cocco bello. Cocco! Cocco bello chocolate vitamino. Cocco!" sjuttioelva gånger om dagen.
  • Hittat en ko på vägen. Ida skriker "Ta kort", jag skriker "Kör för fan, han kommer mosa bilen!"
  • Haft vårt fönster precis ovanför Italiens version av Ingvar Hägg som spelade samma låtar om och om igen hela nätterna.
  • Ätit sås med HELA mosade räkor i. Ögon, huvud, tarmar, kittet alltså.

Och så klart haft väldigt kul och mysigt.

 

 

Lägger upp lite fler bilder när jag fått bilderna Ida tog. Men just nu vill vi inte se varandra på minst en vecka. Puss på dig Idde, resan var toppen!


I just want to go south again, in the fresh air where I don't pretend. Where I breathe music all day long, only the cows can sing along.

Ett VG på tentan i fysisk aktivitet är satt, håret är färgat och klippt och väskan är packad. Jag har hämtat ut tågbiljetten till Eslöv, hämtat ut mediciner och tagit ut pengar. Ikväll vankas det gala i Tildas namn och i morgon flyger jag och bästa Ida till Sardinien. Gött.



Du vet inte när, men det kommer en dag när ingen i gränden här vet vem du är och du får vila ut. Men jag tror det blir skönt. Det finns en ny Raskolnikow nu, bakom varje hörn, någon som du. 2 steg från paradise.

Om cirka 16 timmar skriver jag terminens sista tenta. Om cirka 19 timmar har jag sommarlov. Om cirka 6 dagar åker jag och Ida till Sardinien. Hur skönt?



Tidigare inlägg
bloglovin
RSS 2.0