Jag skyddar mitt förvuxna, dumma hjärta. Jag ser mig aldrig om. Sömnen kommer som en vän, Tur retur mot tystnaden. Sömnen kommer som en vän, Den dömer ingen, Glömmer ingen, Öppnar bara famnen.

Sjukligt trött idag. Har trots att jag knappt orkat gå den korta biten till toaletten eller ens sträcka mig efter vattenglaset på bordet framför mig, tagit mig igenom ett kapitel i kursboken (på eneglska. puh.), renskrivit en föreläsning och tagit mig igenom en föreläsning på datorn.

för varje hjärtslag

Började dagen med stickfestival på byteatern med bästaste Emmie och mormor.




Fortasatte på mitt projekt rensa-ur-garderoberna. Hittade dessa gamla dojor som jag haft sen typ 04. Hej nostalgi.



Hade sällskap av den här damen. När hon inte posade så här fint packade hon in sig själv i garderober, påsar och andra roliga ställen.



Nu lyssnar jag på den här underbara människan, väntar på att Gustaf ska komma hem och försöker bestämma mig om jag orkar/borde/vill gå ut ikväll.

De brister tidigare och tidigare, isarna

Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder

Jag ska va tyst från och med nu
Och se vad som händer när det bränner
Jag klarar tystnaden bättre än vem som helst
Den har jag lagt ner timmar på

De brister tidigare och tidigare, isarna





Bloggen blir lidande. Igen. Har hamnat i någon slags svacka.
Alldeles för tidigt mot vad jag brukar.
Kommer tillbaka när det blir bättre.

I'm such a Florence, a real Florence Nightingale. I'll fluff your pillows, I'll buy you a Spiderman comic and read you 'til you fall asleep. Sleep on my shoulder I won't wake you even if My back turns crooked and I have to walk with a limp for a week

Fyllde hela 21 år i augusti, och fick ett köksbord i födelsedagspresent. Nu är det äntligen inhandlat och ihop skruvat. Helnöjd!


Sen fick jag ju en mops med.

andra gången gillt.

Har tagit en lite väl lång bloggpaus nu tror jag. Har njutit för fullt av de sista veckorna i sommar. Min lediga vecka åkte jag till Schweiz med Gustaf, syster och mormor. Bjuder på lite bilder där ifrån.


Jag och Gustaf började vår vecka i Basel där vi fick finaste, i min smak och knappast i Gustafs, rummet på ett B&B. Allt var i rosa och med blommor på. Till och med nyckeln till rummet var rosa.


Vi hängde mycket vid Rhen.


Vi mötte upp syster och mormor och åkte till släkten i Bern. Där åkte vi bland annat tåg upp till ett berg på 2500 meter med.


















Vi var på en bar i Bern med sysslingar. Lika som bär, huh?

En kanonvecka med superhärlig väder - stekhet sol på dagarna och mysoväder på nätterna, trevligt sällskap och fin miljö. Andra gången jag är där i år nu, nästa gång får dom komma hit istället. Mina stakars öron orkar inte flyga mer nu!

Hängde lite med Erik Saade i kväll. Fett trevligt.

Himla fina ihop. Inte sant?





(Om sanningen ska fram (höhö) så var vi och kollade på Rix Fm festival i Kalmar ikväll. Men det låter inte lika häftigt.)

jag är en liten kanin, liten men ovanligt fin. öronen mina, är långa och fina och viftar som öronen ska. *vift vift*

Här om dagen när vi var hos Gustafs föräldrar kom deras katt in med en kaninunge som jag räddade. Så himla söt var den, med babypäls, lena öron och stora, svarta ögon. Det var nästan så jag ville ta med mig den hem, men vi släppte ut den i ett buskage.

Bara skinn och ben, med ett hjärta av tvål. Det får dom solblekta, vackra att se rött i år. Och ni har borrat små hål, försöker ta mina tankar. Jag stjäl tillbaka min tid, alla timmar ni en gång stal av mig.

Kent - Elvis.

För några veckor sedan rensade jag ut min gaderob. Näst intill alla byxor, vissa kjolar och klänningar var för små. Blev sjukt irriterad och suckade ljudligt över att jag måste köpa nya byxor. Idag slog det mig. Jag klarade av att prova kläder som visade sig vara för små, när de tidigare varit förstora, utan att bli någonting annat än irriterad.

För bara något år sedan hade jag brutit ihop fullständigt. Tyckt att jag var tjock, värdelös, äcklig... you name it. Även om jag har mina dagar, då jag nojar mig, räknar kalorier, byter kläder hundra gånger för att se smalare ut, så har jag kommit väldigt långt i min ätstörning. I princip helt utan professionell hjälp. Min ätstörning har alltid legat lite i bakgrunden, det har alltid funnits något som man har vart tvungen att ta tag i innan, något som gjort att den inte synts osv.

Men här står jag idag, jag blir endast sur när jag växt ur kläder. Jag har insett att min kroppsstorlek inte spelar någon roll för någon annan än mig själv. De människor i min närhet som betyder något tycker om mig oavsett om mina byxor är i storlek XS eller i L.

Idag.                                           För 6 år sedan.

the world just chews us up and spits us out

det är så mycket just nu, där av dålig uppdatering. sorry.

i'll be back

Usch, vad jag vart dålig på att uppdatera här på sistone. Det har varit mycket runt omkring och när jag har haft tid så har jag inte orkat. Vad har hänt då? Lillasyster har tagit studenten, har varit på Vallen och skakat rumpa i VIP´n med Ellie, jobbat mitt första pass för sommaren, varit på förflyttningstekning och medicin-info samt vart yr och illamående i snart en vecka. Men nu är jag ledig fram till midsommar så jag hoppas på att må bättre fram tills dess.

Sofias bal.

Vilken storasyster skulle inte bli stolt som en tupp av att ha en sådan här pudding till lillasyster?
Jag är det iallafall.

fin dag

luftens hjältar hela dan i vårat flygplan

Dagen har spenderats i stadsparken med Emmie och Erna, kaffe och söta muffins. Mutcho trevligt! Dock slutade det i illröda knän, men det var det värt.

If I give you sugar, will you give me Something elusive and temporary

Ekologitentan gick vägen trots allt! Ett VG till och med, trodde jag aldrig. Kändes som att jag hade noll koll på den. Men känns så jäkla gutt. Nu hänger väl slutbetyget på det jävla arbetet. Hoppas det löser sig imorgon, då vi haft en del problem med våra handeldare och lärare. Suck. Mene, redovisningen går nog bra iallafall.

På onsdag hoppas jag att jag kan göra sista duggan, och sen är det lov! Ser fram emot Sofias student till tusan, ska bli så himla kul. Lillfia har blivit stor!

And the worst part is, before it gets any better We're headed for a cliff. Then in the free fall I will realize I'm better off when I hit the bottom

Som sagt, grymt dålig blogg jag har just nu. Vill verkligen klara mikrobiologi-tentan på måndag, orkarorkarorkar inte ha rester till hösten när alla roliga kurser börjar. Hoppas också att vi får svar på om vi klarade ekologi-tentan snart så att jag slipper gå och oroa mig för den. Fick också tillbaka en av labbrapporterna, komplettering på den. Inte kul. Men, det verkade inte vara så mycket att ändra på när jag tittade igenom den lite snabbt.

Till råga på allt har min ena visdomstand blivit riktigt infekterad igen, precis som förra året (eller var det förrförra?) Som om det inte räckte med att de växer så långt ut att jag biter sönder kinderna så fort jag stänger munnen. Har till och med fått ärr på insidan där. Snyggt! Men, nu har infektionen spridit sig på något konstigt sätt så jag har en svullen knöl innanför/bakom käkbenet och får små febertoppar då och då. Inte skönt. Och inte lägligt. Så är det inte bättre imorgon får jag ringa tandläkaren.

Ska hoppa i säng snart och läsa en stund. Ska upp tidigt imorgon och sätta mig i skolan för att plugga innan frågestunden vid 3. Vill inte riskera att jag gör allt annat än att plugga som lätt händer om man sitter hemma.



Om det blir som jag vill blir det en tur till Schweiz igen i sommar. Någon som är på?

you treat me just like another stranger, well, it's nice to meet you sir. I guess I'll go, I best be on my way out.

Kommer bli väldigt tråkig uppdatering nu ett tag. Har mikrobiologitenta på måndag, ekologiredovisning på tisdag och så ska en ekologidugga hinnas med att göras också. Så om en vecka kan jag börja leva igen.

det finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället. det är inget kamelförbud i nålens öga ändå är det kö. enligt vissa är det skymning på jorden men alldeles för tidigt för att dö.

Igår pluggade jag 10 timmar i sträck. Levde på äpplen och en halv ersättningsbar under hela dagen. När jag äntligen var mat var jag så trött att jag knappt orkade äta. Idag var det föreläsning mellan 9-12 och efter det satt vi och skrev labbar och arbeten till 3. Men wikipedia-arbetet är princip klart, laborationerna och miljögifts-uppgiften är inskickade och cellbiologitentan fick jag godkänt på.

Nu är jag lagom trött. Och nu är jag trött på att vara duktig så nu har jag tryckt i mig en ben and jerrys och om två timmar kommer Gustaf hem med pizza. Den tänkta träningen ställdes in med.

Imorgon blir det nya tag med spinning och kanske en utrensning av garderoben. Någon som är sugen på den där klädbytar-dagen jag tjatat om ett tag snart?

några bilder från gårdagen som bestod av eurovision-tittande hos olivia och massa dans på bistro.

Älskade, fina Tilda i tidningen.

Bild och texten från artikeln har jag lånat från Annelies, Tildas mammas, blogg.


Tilda och hennes pappa, min farbror, på bild.


"NÅGRA VECKOR SEDAN. Tilda Hildingsson, 9, kommer med raska steg mot
köksbordet. I handen har hon en ask.
- Det är sådant som jag har fått på sjukhuset, säger hon och tar av locket.
- Här är mitt sjukhusarmband.
- Det får du ju ett nytt varje gång, säger mamma Annelie.
Tilda nickar. Hon har fått så många att de inte skulle rymmas i asken. Hon
tar upp ännu en liten figur.
- Här har jag en liten turfågel som jag fått i Linköping.
Tilda häller ut resten av innehållet. Det singlar klistermärken över
köksbordet i huset på Kolbergavägen i Oskarshamn.
- Så många prover har jag tagit.
Tilda ler stort och hennes fräkniga näsa får söta små rynkor. Hon är en
tuff tjej med stort mod.
I augusti förra året fick familjen beskedet att hon drabbats av Wilms
tumör. Tilda gillar egentligen inte att prata om det som varit. Men hon
gör ett undantag och släpper in oss när den första smärtan kom.
- En kväll, det var när jag skulle börja fritids, så var jag ganska
orolig. Jag började gråta och sedan fick jag ont, säger Tilda och visar på
sidan av magen.
Hon fick allt mer ont och kunde inte sova. Hon vred och vände på sig.
- Klockan sex gick jag upp. Jag orkade inte sova, jag hade så ont, säger
Tilda.
Hon började även kräkas och fick feber. Dagen efter fick de komma in till
sjukhuset. Men Tilda var rädd – för stick i fingret.
- De klämde och frågade "gör det ont?" men jag svarade nej fast det gjorde
ont när de tryckte.
Mamma förstod förstås bättre och när sköterskor och läkare lämnade rummet
frågade hon Tilda om hon hade ont.
- Du svarade mmm, säger Annelie och tittar på Tilda som nickar.
Det blev ett stick i fingret.
Tildas sänka var väldigt hög vilket tydde på att det inte stod rätt till.
De skickades till Västerviks sjukhus där det blev flera stick.
- De trodde att det var något med njurarna. När man misstänker det gör man
ultraljud, så det var det man började med, säger Annelie.
Ultraljudet visade sina tydliga signaler på att något var fel och Tilda
fick föras vidare till röntgen.
- Då såg de att det var en tumör.
Tilda vill inte höra mer. De plockar istället fram datorn och vi tittar på
bilder efter operationen.
- Där är första gången jag sitter upp, säger Tilda och pekar på skärmen.
- Det var en jäkligt tuff operation, säger Annelie.
- Hon fick ryggmärgsbedövning och kateter.
Ordet får Tilda att hoppa på stolen.
- Jag hatade min kateter!
Det var också här som en annan tuff bit tog sin start. Tildas ångest dök
upp för första gången.
Tilda vänder bort huvudet i ett tvärt kast.
- Nu vill jag inte titta.
- Det här är på uppvaket, säger Annelie och pekar på bilden där en
tilltufsad och sömndrucken Tilda tittar in i kameran.
Tilda svimmade i samband med operationen.
- Det blev ett trauma. Det var jobbigt och det hängde i länge, länge,
länge, säger Annelie.
Att se sin nioåriga dotter med ångest var tufft.
- Det var skitjobbigt. Det var ingen som berättat för oss hur det kunde
bli med den psykiska biten. Det kom som en överraskning, vad fasen hände
här? Hon bara låg och skrek en dag, säger Annelie.
De åkte till Västervik men på BUP-akuten, barn- och ungdomspsykiatrin,
fanns ingen psykolog.
- Kommer du ihåg det? Du gick bara runt, runt, runt inne i det där rummet,
säger Annelie och tittar på Tilda.
Det slutade med att de fick åka tillbaka till Oskarshamn där de träffade
Finn på BUP.
- Då låg du på golvet, och Finn satt bredvid.
- Han är snäll, säger Tilda.
Nu mår Tilda bättre även om det finns stunder som hon har det jobbigt.
- Förra gången jag var där mådde jag skitbra!

Det är nio månader sedan allt startade. Tiden har gått fort. Mellan
provtagningar, behandlingar och annat försöker familjen ha en vardag.
Tilda bor varannan vecka hos mamma och pappa. Hon har skola, på sina
villkor.
- Jag sitter i ett mysrum med ett bord och en soffa som man kan fälla ut
till säng.
Hon har en egen lärare.
- Och så är ju vi med i skolan, säger Annelie.
- Och ibland när du är dålig har vi skola hemma, då kommer fröken hit.
Annelie har varit sjukskriven sedan i januari. Men i april började hon
jobba igen, några timmar om dagen till att börja med.
- Den där tråkiga vardagen, säger Annelie.
Ögonen skvallrar om vart resonemanget leder.
- Ja, det är den vi ser fram emot att få. Eller hur, Tilda?
- Ja, det vore skönt, säger Tilda.

NÅGRA DAGAR SEDAN. Tilda öppnar dörren.
- Hej!
Bakom henne kommer pappa Anders ut från köket. Det är hans vecka med Tilda
och allt vad det innebär.
Vi slår oss ner på altanen. Tilda mumsar på en kaka och sväljer ner med saft.
- Det är bara två behandlingar kvar nu, säger Anders.
Han har svårt att sätta ord på allt som hänt med Tilda. Det har varit en
kämpig tid.
- Tankarna snurrade i början, var skulle det sluta? Plötsligt bröt man
bara ihop och allt var skit. Men vi har varit helt inställda på att det
ska gå bra, det har inte funnits något annat.
Liksom mamma Annelie tycker Anders att Tildas humör har varit svårt att
förhålla sig till.
- Man har nästan glömt bort sjukdomen för att ta hand om den psykiska biten.
Tröttheten, sorgen, rädslan och oron som Tilda emellanåt präglas av
sprider sig med rask takt till hennes närmaste.
- Hennes humör smittar av sig men man försöker ju... Försöker peppa henne.
- Det gör du, pappa, säger Tilda och ger honom en puss.
Anders tittar på Tilda.
- Tack.
Han kommer ihåg när Tilda ringde efter att ha fått beskedet.
- Du ringde och sa "Pappa, jag är så sjuk". Du började gråta. Det är inte
likt dig.
Tankarna vandrar tillbaka i tiden och smärtan gör sig påmind.
- Folk säger att de förstår, och visst, det är gulligt men jag tror inte
att de kan förstå, säger Anders.
- Man vill inte se sitt barn må dåligt, det måste vara det värsta som finns.
Han längtar till en vardag utan oro och ovisshet. En vardag utan
schemalagda behandlingar för att rädda livet på sitt eget kött och blod.
- När det handlar om att bråka med henne om att borsta håret.
När Tilda är frisk.
- Då ska jag ha grillparty och bjuda alla mina vänner, jag ska bjuda...
Hon börjar rada upp namnen som kan förvänta sig en inbjudan.
I juni får Tilda sin sista behandling. Då kommer dofter från grillen och
ljuden av glada skratt sprida sig med vinden hemma i Oskarshamn."
Skrivet av: Annsofie Johansson (Ostran)



Finns inga ord för att beskriva hur stolt jag är över dem. Speciellt Tilda. Hon är en riktig kämpe.

Heldag på öland med världens bästa klass.