att jag inte kan sluta bry mig.

Vaknade imorse av att jag grät och kunde inte sluta. Lyckas till slut få kontroll på det och går upp och käkar frukost. Får ett livstecken av Gustaf, ringer honom, sätter mig på cykeln och knackar på. Skönt med närhet när man är ledsen. Sen cyklar vi och handlar, spelar kort och bara umgås. Toppenskön dag. Kom hem från träning för en stund sen. Börjar märka att kroppen orkar mer nu. Synd bara att benhinnorna krånglar. Snart kommer mamma, vi ska käka middag. Sen blir det mor-dotterslapp!

Har vart både pigg och trött, glad och fylld med ångest, orolig och lugn och allt på samma gång. Men mest av allt är jag trött. Jag förstår inte. Jag är nog stressad åt fel håll av att inte ha något att göra. Ändå  orkar jag inte ta tag i någonting. Jävligt mysko känsla.

Den tredje maj börjar jag med arbetsminnesträningsprogrammet (långt ord) Cogmed. Det är olika övningar jag ska göra en gång varje vardag i 5 veckor. Så från och med den tredje är jag uppbokad mellan 8-9 på vardagarna. Gud, vilka långa dagar det kommer bli. Jag som har problem med att fylla dagarna med någonting som det är. Men, allt som kan förbättra mitt minne är jag redo att testa.

Jag har skaffat facebook.

Har bestämt mig nu. Ska sluta snusa på riktigt nu. På två dagar har jag bara snusat en snus och det är jag väldigt nöjd med. Jag har bunkrat upp med onico och nikotintuggumi, men behöver bara två, tre tuggumi om dagen. Så jag tror detta kommer att gå galant! Dom nikotin/tobaksfria snusen är faktiskt inte så tokiga, inte de jag har nu med smak av pepparmint iallafall. De är som godis. ^^

Full med konstig oro i kroppen idag. Känner mig avskärmad, som om jag vore bakom en hinna. Trodde de problemen skulle försvinna med risperdalen, men inte tydligen. Till och med på jobbet såg de att det inte var som det skulle. Men jag skrattar bort det. Som vanligt. Nu ska jag promenara bort oron och sen titta på fuskbyggarna.

Har vart hos mormor hela dagen och bara tagit det lugnt, pysslat och ätit god mat. Jag gjorde först en skål av snöre och tapetklister kring en ballong som jag sen  tog ut luften ur. Kanonfin men väldigt ostabil. Har också broderat på en liten väska/påse som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till då det inte är något handtag på, och den är lite liten. Så nu har jag sygrejer i den.



Fick med mig lite pyssel hem också, ett gipsägg som mormor gjort som jag tänkte pynta, ett redan fördigpyntat ägg, en bit linnetyg att brodera på, grovt garn och en stor målarduk. Så nu har jag lite att pyssla med om dagarna.

Ida, träffade din pappa på maxi idag! Jättesöt. :)

Har vart en väldigt slapp dag idag. Sov länge, gick upp, somnade igen, tagit ut min irritation på Gustaf, sett på House, promenaret, slappat... Det var något trevligare igår. Först var jag i Läckeby hos mamma och pappa och träffade grannarna där, åt god mat och pratade strunt. Sen åkte jag hem och efter det gick jag upp till Emmie där vi spelade spel och drack vin. Mycket mysigt.


Jag är så fruktansvärt uttråkad nu förtiden. Ingenting är roligt men jag försöker göra så mycket som möjligt ändå. Tror depressionen sitter i fortfarande, men den visar sig såhär i stället. Ingen lust alls med någonting, och det är frustrerande. Jag klarade inte ens av ett träningspass igår, min kropp var för tung. Ska göra ett nytt försök med afro imorgon tror jag. Måste gå.

Javligt slö dag idag måste jag säga. Vaknade brevid Gustaf, käkade lite frukost och drack kaffe. Sen ner till stan, hämtade ut mer medicin. När vi kom tillbaka tittade vi lite på TV och sen somnade jag och sov typ två timmar. Efter det har vi vart hos Gustaf och tittat på änglar och demoner. Nu är det mer slapp som gäller, fast ensam.

Och ja, Emmie, jag har världens bästa granne!

Grytlappar till mamsen.


Pannband med virkade blommor.


En virkad skål.

Vet inte riktigt vad jag ska blogga om numera. Livet rullar på ungefär som vanligt. Inget nytt eller annorlunda har hänt. Skriv gärna en kommentar om det är något ni vill läsa om eller bara om ni har någon idé.

Idag har jag iallafall vart på dbt, sen åkte jag och storhandlade med Emmie och nu ska jag iväg och träna om en stund. ska bli jäkligt skönt faktiskt. Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer. Mys med G kanske?

Har kännt mig förföljd sen jag åkte från jobbet. Om sjukdomen blir värre igen, eller om jag är stentrött efter 14timmars arbete vet jag inte. Det får vi se imorgon. Nu ska jag festa på en zoplikon och däcka.

"Och skymningen kom som en sång över staden
jag nöp mig i armen, men visst var jag vaken
tanken var klar som jag ätit en burk med Nembutal
jag mötte en ängel som tog mig i handen
hon ledde mig upp och ut över taken
hon sa; vinter i himlen och syra och sex sakrament"

Lollipopocoaster II -Cirkus Miramar

Tre bra saker jag gjort idag:
- Gjort Ida glad genom msnprat
- städat hela lägenheten
- Tränat

Igår var jag hos Gustaf och käkade grillat och bastade. As mysig kväll faktiskt. Idag har jag städat än så länge, ska bara damsuga sen är det rent och fint här. Vid 3 blir det träning, ett medelpass på Friskis. Skönt ska det bli. På tal om träning så sprang jag i 40 minuter efter jobbet i torsdags. Gutt var det. Imorgon ska jag deklarera (inte kul) och pappa kommer och ska hjälpa mig att sätta upp lite grejer. Efter det blir det jobb och efter det hälsa på i läckeby en stund.

Livet snurrar på, trots allt.

Började dagen med DBT och färdighetsträning. det blev inte så mycket gjort då vi är klara med känslomanualen, så vi snackade mest strunt och käkade frallor. Efter det cyklade jag och mötte Gustaf som hade klippt sig. Jättefint! Vi cyklade hem till mig och fikade lite och efter det blev det en tur till maxi för mig och en tur till körskolan för Mr. G. När jag handlat klart och kommit hem kom Emmy förbi och snodde lite böcker till socialpsykologin. Sen kom Gustaf igen och jag fick ett ryck och cyklade och klippte mig. Andra gången på typ en vecka. Så nu ser jag ut som Ted Gärdestad. Älskar du mig mer nu, Idde? ;) Efter det har jag bara slappat, använt mitt nya silverschampo och träffat Sofia som för övrigt ska sova här.

Imorgon blir det jobb och jag tar bussen härifrån 06.30. Så det är nog dags att sova snart. Men först tre bra saker och en frillabild.

Tre bra saker jag gjort idag:
- Handlat.
- Trotsat min frisörfobi.
- Sagt ja till att Sofia sover här, trots att jag jobbar imorgon.

Bild på nya frisyren, inte jättesnyggt nyduschat. Men med lite kladd i blir det ganska snyggt.

Skrev ut mig från avdelningen i torsdags, pallade inte mer. Jag blir galen om jag är instängd för länge. Inständ och ensam. Jag stod ut medan jag genomgick byta av antidepressiv medicin, från cipralex till paraoxetin. Självskadetankarna blev starkare an vad de vart på länge och jag gav upp. Jag skadade mig själv, men efter tre självskador insåg jag att det fungerar inte. Skamkänslorna som kommer efter är nästan värre än ångesten i sig. Så något har jag lärt mig och fått ut av inlägningen, självskador fungerar, men inte i längden och det är absolut inte värt det.

Nu kämpar jag på hemma i stället med hjälp och stöd från familj och Gustaf. Jag ska ta mig ur den här depressionen, så småningom sluta med nästan alla piller och endast ha något stämningsstabiliserande. Och jag ska absolut inte självskada igen. Trots att tankarna blir färre så är de lika starka för det. Men jag ska klara det. Och jag klarar det bättre hemma. Där jag har saker att göra och kan gå ut och komma in som jag vill och kan göra saker. Jag är lika ensam när jag är själv hemma som på rummet på avdelningen. För mig är det viktigt att kunna göra saker, distrahera mig när det behövs. Därför skrev jag ut mig även om de tyckte att jag skulle stanna längre.

I DBTn har jag fått börja med dagbokskort igen, dvs man fyller i hur mycket ångest/deppighet man ahft under dagen, vad man gjort för att dämpa osv. Jag har även i uppgift att ta reda på vilka känslor som ligger bakom all min ångest. Herregud vad svårt det är. Jag måste ha ett papper med massa känslor på för att ens komma på om det är arg eller ledsen jag är. Men jag lär mig. Känslor är det svåraste för mig och nu tror jag att jag iallafall börjat tänka att det finns andra känslor än ångest så blir det lite lättare. Jag vet inte vart jag hade vart utan DBT, allvarligt talat. Jag hade nog inte suttit här och skrivit nu.

Nu börjar det blir för deppigt, så småning om kommer jag skriva mer men också lägga upp bilder på mina nya virkade saker.