Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt. Ja, det verkar så enkelt vännen. Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå?

Igår hoppade (snarare rullade) jag upp ur sängen klockan 5, tryckte i mig lite frukost och gick mot bussen som skulle ta mig till Läckeby. Hu, vad kallt det var. Och mörkt. Och frost. Och försenad buss. Men, när jag väl kom fram och hade halvsprungit till jobbet kändes allt bra igen. Var kul att komma tillbaka ett par timmar.

efter jobbet drog jag hem till mamma och pappa, pluggade med mamma, åt god mat och skulle tittat på idol. Men så där vid åtta tiden märker jag att arbetet jag pillat med ett par veckor inte innehöll det senaste ändringarna. Så, det var bara att sätta sig att skriva igen. Arg som satan med mamma bredvid skickade jag tillslut in det, lagom till omröstningen i idol. Puh. Sen somnade jag gott på soffan. Sov länge i morse, åt hembakat bröd, låg i soffan och pluggade och satt i solen på altanen med mamma. Sen åkte jag hem till storstaden igen. Nu har jag duschat, lagt en ansiktsmask som sötsyster köpt till mig och diskat. Nu väntar jag på att Gustaf ska komma hem så att vi kan titta på oceans.

Förutom tabben med arbetet har ännu ett bakslag kommit. Tildas tumörer har inte svarat på behandlingen, hon har vätska i lungorna och ska förmodligen till Linköping och få ännu ett dränage. Snart kan det väl ändå få vara slut på cancerskiten? Pluttan.


Mina älsklingstjejer, Sofia och Tilda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0