I eftertankens blekhet och ljuset av visioner, det är tusen kalla röster som skriker under huden - kom och hör, kom hit och hör.

Okej, jag vet. Bara bilder på teckningar i den här bloggen just nu. Men jag orkar inte göra mycket annat just nu. Jag målar och promenerar och stänger av känslor och tankar. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det är så jag hanterar livet just nu.

SV: Fler teckningar lär det garanterar komma, Djohanna! Tänker på dig och hoppas livet leker. mormorkommentar men sant

Man ska göra det man tror man mår bäst av! jag läser din kusins mammas blogg ibland, skönt om man känner att man behöver gråta lite..