Har inte orkat gå upp än idag. Jag har försökt, men likväl hamnar jag i sängen igen. Orkar inte ens bry mig. Ska egentligen vara i skolan nu, men meningslöskänslorna har tagit över helt. Två dagar till måste jag stå ut, på onsdag ska jag till läkaren igen. Måste ha hjälp, kommer inte klara att gå igenom det här själv. Har inga ord, vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Väntar på Gustaf nu, behöer honom mer än någosin. Om en timme är han här, då ska jag gå upp. Måste handla med, men det pallar jag inte. Får klara mig tills imorgon. Då måste jag ändå till skolan.



Varför ska det vara så svårt att leva?