Jagad.

Precis som igår. Har lyckats trycka undan ångesten hela dagen, från att jag åkte till skolan, tills vi åkte till IKEA och handlade nödvänigheter. Hos Gustaf var den också långt borta. Men nu är den likt förbannat där och flåsar mig i nacken. Det händer så mycket positiva saker just nu, jag borde vara glad. Eller, jag är glad. För lägenheten, för Gustaf, för skolan. Varför den jävla stenen i bröstet, varför är varje andetag jobbigt, varför börjar demonerna viska om vikten, varför kommer självskadeabstinensen tillbaka?

Jag orkar inte falla en gång till. Jag ska vinna.

Kommentarer
Postat av: Emmie

Du klarar det Johanna =) låt dom inte vinna!

Jag vill gärna fika med dig snart =)

Tusen kramar

2010-01-25 @ 22:33:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0