Det finns hål i allting, i de väggar vi reste omkring oss, små hål, det är där lite ljus slinker in. Perfektion, släta ytor, är inget för mig. Ge mig fel, ge mig nåt lika trasigt som du och jag.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0