Skulle du stöta på mig på stan skulle du nog knappt lägga märke till mig. En vanlig, ung tjej med grönblå ögon, rödbrunt hår förmodligen promenerande med någon kompis eller med min pojkvän i handen med ett leende på läpparna. 

Men. Hade du kommit närmre, eller tittat väldigt noga på mig, hade du sett ärr på mina armar. Nu mer är de läkta, men de syns. Om jag inte haft alla dessa ärr, hade du aldrig ens tänkt tanken på att jag har en psykisk sjukdom. Du hade inte lagt märke till mig. Nu vågar jag gå utan långa ärmar på tröjan, vågar gå utanför dörren, även om jag vet att de finns de som stirrar på mig. Men många vågar inte det. 

Psykisk sjukdom syns inte. Du känner säkert någon som haft psykiska problem. Någon som vart deprimerad, haft ångest eller en extrem rädsla för någonting. Det finns säkert de i din närhet som har haft psykiska besvär, eller en sjukdom, som inte vågar berätta för någon, just på grund av alla dessa fördomar som finns i samhället.

Och när jag läser alla inlägg under artiklarna om bygget i Berga förstår jag ännu mer varför. Dessa fördomar mot psykiskt sjuka verkar komma från urminnes tider, att alla med en psykisk sjukdom är farliga, utåtagerande och kommer stå utanför era fönster och stirra, kanske jaga era barn eller springa omkring nakna, skrikande. Men tänkt efter lite.  

Boendet som ska byggas i Berga är för personer med olika psykiska funktionsnedsättningar. De behöver hjälp och stöd i vardagen. Boendet ska innehålla lägenheter, inte celler, inga murar och ingen taggtråd. Det är inte några farliga massmördare som ska flytta in. Det är vanliga människor som behöver lite extra stöd.  

Så, tänk efter lite innan ni protesterar, skriver kommentarer och talar med varandra. De ni skriver om är vanliga människor, som du och jag. Det hade kunnat vara ditt barn, mamma eller vän som drabbats och behöver komma till ett boende för att få stöd. 

Eller tänk om boendet inte blir byggt, och du, din fru eller pappa får en psykisk sjukdom och behöver komma till ett boende som Kungsljuset för att komma på rätt köl igen. Hur skulle ni då reagera när det inte finns någonstans att få den hjälpen? När ni märker att det är er själva samhället har fördomar mot? 

Alla kan drabbas av psykisk sjukdom. Alla har rätt till det stöd som krävs för att bli frisk igen. Även du.