Fear no darkness, promised child. Fear no evil, promised child. Don't be scared, sweet promised child. Fear no darkness.

jag är inte där jag var då.

jag känner mig själv mycket bättre.

jag vet vad som är jag och vad som inte är,

det visste jag inte då,

för då var inte kroppen min.

min kropp satt och kedjerökte i parker,
det var min kropp som var inlagd, hemma, i skolan
det var min kropp som gjorde allting

medan jag var någon annanstans, tillsammans med röster

från mitt eget huvud.

nu är kroppen och jag en igen även om

vi kommer väldigt dåligt överens.

kroppen skriker varva ner!

jag fortsätter.
jag skriker fortsätt, kom igen, kämpa!
kroppen blir tung som bly.

rösterna finns där, men oftast långt bort.

långt, långt bort.

lyckas de komma hit, går jag åt motsatt håll.
lyssnar inte, stänger av, ignorerar.

jag har kommit långt i min sjukdom, men krigen har ännu inte lagt sig.
Jag fortsätter framåt, trots att jag ibland tar ett steg tillbaka.
Viljan finns där, hoppet och kämparglöden finns där
Jag ska ta kontrollen över min egen hjärna.

<3