Dagen började på trädet, där jag träffade min terapeut och pratade om mina konstiga balck outer jag har fått. Och egentligen kom vi väl inte fram till så mycket, förutom att jag ska försöka skriva éfter det hänt, för att ta reda på som utlöser det. Sen drog jag hem, deppade över att Hultsfredsfestivalen är inställd. Funderar på att dra till Eskilstuna den 17 juli bara för att få se Kent. Missade ju dom i våras när jag var inlagd. Har någon slags Kent-mani just nu. Menmen.

Sen till trädet igen, träffade läkaren angående paroxetinet. Vi kom överens om att jag ska ta det varanann dag samtidigt som jag börjar med en ny medicin, efexor tror jag att det var. Så vi får se hur det går den här gången. Bara att jag skulle hämta ut medicinen idag, så fanns den inte, utan den kommer på fredag. Så jag får börja då. Läkarn skulle ringa mig på måndag och se hur det gått, det var gulligt tycker jag.

Efter det hämtade jag bilen, hämtade Sofia hos mig och stack och handlade. Gott om tid tänkte jag som trodde att jag började jobba vid 3. När jag kom till jobbet kvart i så visade det sig att jag egentligen hade börjat halv. Smart Johanna. Nu sitter jag i soffan med min man och katt och bara tar det lugnt. Imorgon blir det sol och bad. Och en välförtjänt sovmorgon.

Nu har jag börjat med paroxetinet igen, och alla fysiska symtom förutom yrseln är borta. Men den beror säkert på att kroppen börjar vänja sig med kemikalier igen. Jag förstår fortfarande inte varför man ber någon som har det svårt att trappa ut en sån här medicin så snabbt, utan att kolla upp hur det går! Ska till läkaren på onsdag, men då är det inte han jag brukar gå till, så vi får se hur det går. Två veckor med de symtomen hade jag aldrig klarat, så jag är glad att jag sket i vad han sagt och började igen.

Nu är det en massa ångest istället för det fysiska, tror det kan ha och göra med att jag satt in medicinen igen. Men jag vet inte. Den har väldigt lång halveringstid så kroppen borde inte vant av sig helt... Igår var ångesten så stark att hjärnan stängde av, vägrade fungera. Jag var någon annanstans. Gustaf hade skrikit på mig utan att jag hade hört. När han fick liv i mig igen sa han att jag knappt hade andats. Sen släppte det och tårarna kom. Gustaf hjälpte mig med andningen (tack hjärtat) och sen bestämde vi att jag skulle ta en stilnoct och försöka sova och han skulle gå hem när jag somnat. Men då började jag hallucinera istället. Det har bara hänt två gånger innan av den medicinen (om det nu är den som framkallar det eller om det är mina egna som kommer fram när jag slappnar av ordentligt). Det var älvor i rosa och lila lysande kläningar som dansade i rummet och skyddade mig mot det svarta som kom närmre. Knarkat, jag vet. Sen minns jag bara att Gustaf sa godnatt och reste sig upp. han hade tydligen haft VM på ganska hög volym, sen cyklat hem och kommit tillbaka utan att jag märkte något. Så det blev en glad överraskning i morse när han låg bredvid.

Idag har det vart mycket lugnare. Har betalat lite räkningar, solat och badat (!), rensat bland mina viktiga papper och tagit en promenad till biblioteket. Nu börjar ångesten krypa närmre, men nu vet jag att jag kan klara det utan att göra något dumt om det blir lika jobbigt som igår.

Studentfirandet igår var väldigt trevligt måste jag säga. Dagen började med sopplunch hos mig med Ida och Erik. Sen gick vi bort till Jenny Nyströmsskolan och försökte hitta Jennies familj bland allt folk, men hittade vår drilltränare istället som också letade. Till sist hittade vi dom och Jennie sprang ut. Sen kom regnet, men det var så härligt att se alla så glada ändå. När det regnade som mest försvann Erik mep paraplyet, ganska taskigt. Så jag och ida begav oss i regnet bort till bilen. Sen bar det av till Ölandet och hem till erik där jag fick hälsa på de söta kisseungarna. Hoppas verkligen att en eller två av dem kan bli mina. Efter det åkt vi hem till Jennie där det bjöds på god mat och dricka. När vi firat klart med Jennies släkt åkte vi hem till mig där det blev fest. Mycket dans och trevligt folk! Framåt elva började folket röra sig mot vallen, men jag stannade hemma med min man som kom hem från Malmö igår. Så vi satt och pratade länge och bara mös. Har saknat!

Det var lagom mycket att städa idag, alla glas och nästan alla koppar skulle diskas! När jag städat klart och jag och Gustaf käkat frukost kommer Gustafs pappa och farmor och lämnade farfars katt som jag ska ta hand om nu ett tag! Hon har mest legat i fönstret men nu har hon vågat sig ut på upptäcksfärd. Hon är så mysig att bara att sitta och titta på. Och hon älskar ugnen! Hon går dit hela tiden och tittar på sig själv i luckan. Söt. :) Nu vet jag inte riktigt vart hon tog vägen, så jag ska leta upp henne så att hon får vänja sig vid mig också.