Ugglan är gjord på fri hand, och fler lär det bli!

Ekologitentan gick vägen trots allt! Ett VG till och med, trodde jag aldrig. Kändes som att jag hade noll koll på den. Men känns så jäkla gutt. Nu hänger väl slutbetyget på det jävla arbetet. Hoppas det löser sig imorgon, då vi haft en del problem med våra handeldare och lärare. Suck. Mene, redovisningen går nog bra iallafall.

På onsdag hoppas jag att jag kan göra sista duggan, och sen är det lov! Ser fram emot Sofias student till tusan, ska bli så himla kul. Lillfia har blivit stor!

Som sagt, grymt dålig blogg jag har just nu. Vill verkligen klara mikrobiologi-tentan på måndag, orkarorkarorkar inte ha rester till hösten när alla roliga kurser börjar. Hoppas också att vi får svar på om vi klarade ekologi-tentan snart så att jag slipper gå och oroa mig för den. Fick också tillbaka en av labbrapporterna, komplettering på den. Inte kul. Men, det verkade inte vara så mycket att ändra på när jag tittade igenom den lite snabbt.

Till råga på allt har min ena visdomstand blivit riktigt infekterad igen, precis som förra året (eller var det förrförra?) Som om det inte räckte med att de växer så långt ut att jag biter sönder kinderna så fort jag stänger munnen. Har till och med fått ärr på insidan där. Snyggt! Men, nu har infektionen spridit sig på något konstigt sätt så jag har en svullen knöl innanför/bakom käkbenet och får små febertoppar då och då. Inte skönt. Och inte lägligt. Så är det inte bättre imorgon får jag ringa tandläkaren.

Ska hoppa i säng snart och läsa en stund. Ska upp tidigt imorgon och sätta mig i skolan för att plugga innan frågestunden vid 3. Vill inte riskera att jag gör allt annat än att plugga som lätt händer om man sitter hemma.



Om det blir som jag vill blir det en tur till Schweiz igen i sommar. Någon som är på?

Meet the sloths from Lucy Cooke on Vimeo.

Kommer bli väldigt tråkig uppdatering nu ett tag. Har mikrobiologitenta på måndag, ekologiredovisning på tisdag och så ska en ekologidugga hinnas med att göras också. Så om en vecka kan jag börja leva igen.

Åh, ingen aning! Det varierar nog lite, tror jag. Som den periodare jag är har jag nog förebilder utefter vilken period jag är i just då.

Det blev en lite tråkig avslutning på den här 30-dagaren. Men, så får det bli!
Vad ska jag hitta på nu? Någon som har en bra idé?

Helt tveklöst Pia på trädet. Hon är helt enkelt toppen.

Jag vet att du läser här ibland, så tack för allt du gjort för mig. ♥

Kluddat hela kvällen tills det började svida i ögonen av ångorna från pennorna med bra musik i öronen. Skulle vara lite roligare och ge mig chansen att bli lite bättre (om det nu går, höhö. får stå ut med mina treåringsteckningar) om jag hade lite fler färger än röd, babyblå, beige och brun. Ge mig?

IDAMYS!

Nu är hjärtekatten färdig och redo att ge sig iväg på äventyr! Det enda som behövs nu är ett namn, gärna ett könsneutralt. Behöver tips!

Vid havet.

Mina fina vänners bloggar såklart.




Och så några som använder ord väldigt bra.

• Lady Dahmer
• Mandragora
• Jaqueline

Jag gillar bloggar med fina bilder och inspiration.

• Hellomiami
• Bokkei
• Little things
• Kan Dee
• Elsa Billgren

Jag hamnar lätt på massa virkbloggar också.

---

Nu ska filmen fungera, Emmie! ;)

Nu är alla delar till hjärtekatten färdiga. Har suttit i typ en timme nu och försökt föra små tygbollar med ris att få ner i tassarna. Borde gjort det innan jag virkade klart benen. Men, nu är riset på plats. Nu ska alla delar bara stoppas, broderas och sys ihop!



Virka en hjärtekatt du med!

Tryck på bilden för att komma till hjärtekattens hemsida.

Bästa låten på mycket länge.
Lyssna här.

Bob Hund - Det överexponerade gömstället
Lova mig att tala i bilder, aldrig i ord
Först var jorden platt
Sen blev den rund
Nu är den fyrkantig som ett möbelvaruhusbyggsatsbord
Sjung som en flicka, frasera med hela din kropp
Övertygad under bomull, lösa trådar håller dig fast
Låt dom aldrig säga stopp

Lyft pennan från ditt hjärta
Skriv, skriv, skriv, skriv ett brev till påven och vinn en miljon
Sätt dig själv på kartan
Lev som en drottning, en helt naturlig följd av den borttappade tron
Och smörj in dig med rubriken, ger bättre skydd mot influensan än samtliga vaccin

Åhh, känn hur du ejakulerar, kommer för tryckfriheten och demokratin
Nu, nu, nu, nu klättrar du i korkeken med en bag in box i högsta hugg
Du blickar ut över din värld, bränner en bok, signerar en bro, bjuder alla på tilltugg
Mmm, ditt öde går in i en brandvägg
men innan du loggar ut vill du ha en liten lampa, en kudde, nån som viskar att det är fint
att det är okej att allting ska bli bra

Shhhhh, åh det är tyst, som på månen, förresten har du redan varit där
Slungad ur din bana, vinn din kroppsvikt i skuld, skjuten ur ett leksaksgevär
Mot nya fega mål med Sveriges framtid i ditt kikarsikte
Mmm, tiden bara håller på och den frågar aldrig
Tiden bryr sig inte, om hur gick det, hur gick det, hur gick det
Nu lämnar vi vårt hemland som inte längre har nåt namn, du mumlar nåt om blodsband
Jag kommer mot dig
Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig i din famn

Jag drömde att vi rymde och allting stämde
Inget på jorden sikten skymde, du har inte blivit blind
Bara förlorat din syn, bara förlorat din syn, bara förlorat din syn
Den sista solen slår ner på din läpp som en blixt
Den första snön stiger mot skyn, finns ingen
Finns ingen, finns ingen, finns ingen, finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället
Inget kamelförbud i nålens öga, ändå är det kö
Enligt vissa är det skymning på jorden, men alldeles för tidigt för att dö
Som varje människa förgriper jag mig på tillfället
Det finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället

Välfärdssamhället, Weltschmerzsamhället
Finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället
Så länge nån tjänar pengar på jordens undergång är den inte speciellt nära
Dina städer är pulvriserade så hyr ett rum, ett tomrum, var inte så snål, ett tomrum
Ge av dig själv, ge dig hän, bjud, bjud, ett tomrum
Som alla människor går du miste om tillfället, finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället

Du skall inte stå bredvid
Jag drömde att vi rymde och allting stämde, allting fick plats
Och inget sikten skymde
Sök upp en plats där drömmen plötsligt börjar slå
Och även om det innebär besvär
men va e helvete
Om det inte är en plats utan ett tillstånd
Vad är då himlen, ett förbud eller endast ett sikte mot en ny karriär
Jag har slutat att skilja på verklighet och overklighet
Annars skulle jag inte ha något annat för mig, eller hur
Enligt vissa är det skymning på jorden men alldeles för tidigt för att dö

Igår pluggade jag 10 timmar i sträck. Levde på äpplen och en halv ersättningsbar under hela dagen. När jag äntligen var mat var jag så trött att jag knappt orkade äta. Idag var det föreläsning mellan 9-12 och efter det satt vi och skrev labbar och arbeten till 3. Men wikipedia-arbetet är princip klart, laborationerna och miljögifts-uppgiften är inskickade och cellbiologitentan fick jag godkänt på.

Nu är jag lagom trött. Och nu är jag trött på att vara duktig så nu har jag tryckt i mig en ben and jerrys och om två timmar kommer Gustaf hem med pizza. Den tänkta träningen ställdes in med.

Imorgon blir det nya tag med spinning och kanske en utrensning av garderoben. Någon som är sugen på den där klädbytar-dagen jag tjatat om ett tag snart?

Katten med stans längsta svans.


Gosa med denna damen.


Fina människor.


Musik. Gärna live.


Nya platser.


Att pyssla.

Bild och texten från artikeln har jag lånat från Annelies, Tildas mammas, blogg.


Tilda och hennes pappa, min farbror, på bild.


"NÅGRA VECKOR SEDAN. Tilda Hildingsson, 9, kommer med raska steg mot
köksbordet. I handen har hon en ask.
- Det är sådant som jag har fått på sjukhuset, säger hon och tar av locket.
- Här är mitt sjukhusarmband.
- Det får du ju ett nytt varje gång, säger mamma Annelie.
Tilda nickar. Hon har fått så många att de inte skulle rymmas i asken. Hon
tar upp ännu en liten figur.
- Här har jag en liten turfågel som jag fått i Linköping.
Tilda häller ut resten av innehållet. Det singlar klistermärken över
köksbordet i huset på Kolbergavägen i Oskarshamn.
- Så många prover har jag tagit.
Tilda ler stort och hennes fräkniga näsa får söta små rynkor. Hon är en
tuff tjej med stort mod.
I augusti förra året fick familjen beskedet att hon drabbats av Wilms
tumör. Tilda gillar egentligen inte att prata om det som varit. Men hon
gör ett undantag och släpper in oss när den första smärtan kom.
- En kväll, det var när jag skulle börja fritids, så var jag ganska
orolig. Jag började gråta och sedan fick jag ont, säger Tilda och visar på
sidan av magen.
Hon fick allt mer ont och kunde inte sova. Hon vred och vände på sig.
- Klockan sex gick jag upp. Jag orkade inte sova, jag hade så ont, säger
Tilda.
Hon började även kräkas och fick feber. Dagen efter fick de komma in till
sjukhuset. Men Tilda var rädd – för stick i fingret.
- De klämde och frågade "gör det ont?" men jag svarade nej fast det gjorde
ont när de tryckte.
Mamma förstod förstås bättre och när sköterskor och läkare lämnade rummet
frågade hon Tilda om hon hade ont.
- Du svarade mmm, säger Annelie och tittar på Tilda som nickar.
Det blev ett stick i fingret.
Tildas sänka var väldigt hög vilket tydde på att det inte stod rätt till.
De skickades till Västerviks sjukhus där det blev flera stick.
- De trodde att det var något med njurarna. När man misstänker det gör man
ultraljud, så det var det man började med, säger Annelie.
Ultraljudet visade sina tydliga signaler på att något var fel och Tilda
fick föras vidare till röntgen.
- Då såg de att det var en tumör.
Tilda vill inte höra mer. De plockar istället fram datorn och vi tittar på
bilder efter operationen.
- Där är första gången jag sitter upp, säger Tilda och pekar på skärmen.
- Det var en jäkligt tuff operation, säger Annelie.
- Hon fick ryggmärgsbedövning och kateter.
Ordet får Tilda att hoppa på stolen.
- Jag hatade min kateter!
Det var också här som en annan tuff bit tog sin start. Tildas ångest dök
upp för första gången.
Tilda vänder bort huvudet i ett tvärt kast.
- Nu vill jag inte titta.
- Det här är på uppvaket, säger Annelie och pekar på bilden där en
tilltufsad och sömndrucken Tilda tittar in i kameran.
Tilda svimmade i samband med operationen.
- Det blev ett trauma. Det var jobbigt och det hängde i länge, länge,
länge, säger Annelie.
Att se sin nioåriga dotter med ångest var tufft.
- Det var skitjobbigt. Det var ingen som berättat för oss hur det kunde
bli med den psykiska biten. Det kom som en överraskning, vad fasen hände
här? Hon bara låg och skrek en dag, säger Annelie.
De åkte till Västervik men på BUP-akuten, barn- och ungdomspsykiatrin,
fanns ingen psykolog.
- Kommer du ihåg det? Du gick bara runt, runt, runt inne i det där rummet,
säger Annelie och tittar på Tilda.
Det slutade med att de fick åka tillbaka till Oskarshamn där de träffade
Finn på BUP.
- Då låg du på golvet, och Finn satt bredvid.
- Han är snäll, säger Tilda.
Nu mår Tilda bättre även om det finns stunder som hon har det jobbigt.
- Förra gången jag var där mådde jag skitbra!

Det är nio månader sedan allt startade. Tiden har gått fort. Mellan
provtagningar, behandlingar och annat försöker familjen ha en vardag.
Tilda bor varannan vecka hos mamma och pappa. Hon har skola, på sina
villkor.
- Jag sitter i ett mysrum med ett bord och en soffa som man kan fälla ut
till säng.
Hon har en egen lärare.
- Och så är ju vi med i skolan, säger Annelie.
- Och ibland när du är dålig har vi skola hemma, då kommer fröken hit.
Annelie har varit sjukskriven sedan i januari. Men i april började hon
jobba igen, några timmar om dagen till att börja med.
- Den där tråkiga vardagen, säger Annelie.
Ögonen skvallrar om vart resonemanget leder.
- Ja, det är den vi ser fram emot att få. Eller hur, Tilda?
- Ja, det vore skönt, säger Tilda.

NÅGRA DAGAR SEDAN. Tilda öppnar dörren.
- Hej!
Bakom henne kommer pappa Anders ut från köket. Det är hans vecka med Tilda
och allt vad det innebär.
Vi slår oss ner på altanen. Tilda mumsar på en kaka och sväljer ner med saft.
- Det är bara två behandlingar kvar nu, säger Anders.
Han har svårt att sätta ord på allt som hänt med Tilda. Det har varit en
kämpig tid.
- Tankarna snurrade i början, var skulle det sluta? Plötsligt bröt man
bara ihop och allt var skit. Men vi har varit helt inställda på att det
ska gå bra, det har inte funnits något annat.
Liksom mamma Annelie tycker Anders att Tildas humör har varit svårt att
förhålla sig till.
- Man har nästan glömt bort sjukdomen för att ta hand om den psykiska biten.
Tröttheten, sorgen, rädslan och oron som Tilda emellanåt präglas av
sprider sig med rask takt till hennes närmaste.
- Hennes humör smittar av sig men man försöker ju... Försöker peppa henne.
- Det gör du, pappa, säger Tilda och ger honom en puss.
Anders tittar på Tilda.
- Tack.
Han kommer ihåg när Tilda ringde efter att ha fått beskedet.
- Du ringde och sa "Pappa, jag är så sjuk". Du började gråta. Det är inte
likt dig.
Tankarna vandrar tillbaka i tiden och smärtan gör sig påmind.
- Folk säger att de förstår, och visst, det är gulligt men jag tror inte
att de kan förstå, säger Anders.
- Man vill inte se sitt barn må dåligt, det måste vara det värsta som finns.
Han längtar till en vardag utan oro och ovisshet. En vardag utan
schemalagda behandlingar för att rädda livet på sitt eget kött och blod.
- När det handlar om att bråka med henne om att borsta håret.
När Tilda är frisk.
- Då ska jag ha grillparty och bjuda alla mina vänner, jag ska bjuda...
Hon börjar rada upp namnen som kan förvänta sig en inbjudan.
I juni får Tilda sin sista behandling. Då kommer dofter från grillen och
ljuden av glada skratt sprida sig med vinden hemma i Oskarshamn."
Skrivet av: Annsofie Johansson (Ostran)



Finns inga ord för att beskriva hur stolt jag är över dem. Speciellt Tilda. Hon är en riktig kämpe.

Folk som anser att anorexi är en livsstil och uppmanar andra till att svälta.



Att allvarligt sjuka tvingas arbeta.



Att psykiatrin i alldleles för många fall inte fungerar.



Den starka fukuseringen på genus. Låt barn vara barn och ge dem samma förutsättningar. Oavsett kön.



Och en massa mer.

tröttnade på beige. nu får det se ut så här ett tag. ciao.

Den här terapeuten träffade jag bara ett fåtal gånger, på grund av att jag vägrade prata med honom efter ett samtal som lät ungefär så här:

Terapeut: Jaha, så du kommer hit från ABC? (anorexibulimicenter)
Jag: Ja...
T: Varför då?
J: För att jag inte vill äta. (hade gått ner ungefär 15 kilo på en termin)
T: Det syns inte på dig.

Nästa trettiodagars får vi ta imorgon. Jag är helt slut efter en vecka (som inte ens är slut än) med tenta, labbar exkursion på öland. Imorgon blir det äntligen lite "ledigt" med eget plugg och träning. På frdag är det heldag med labb och gruppövningar igen. Ska satsa på att sova bort hela helgen tror jag.



Fina Schweiz.

Låter säkert som bullshit, men hade inte jag fått börja DBT trots att jag inte fyllt 18 och att jag träffade Gustaf i precis rätt tillfälle hade jag nog inte suttit här idag, så hel som jag ändå är. Och jag hade definitivt inte kommit så lång i mitt mående och lärt mig hantera mina problem så som jag faktiskt har. Tack.

Trollunge. Pedant - klädernas fick inte vara knöliga, skosnörerna skulle vara exakt lika hårt knutna, flätorna exakt likadana. Grät när jag råkade spilla yoggi på overallen. Hade en bästis som hette Amanda och var småkär i Jacob, bara att jag inte kunde uttala hans namn. Det blev askopp. Hade en albinokanin som hette benjamin. Prioriterade att gosedjuren skulle ha det skönt i sängen, att jag knappt fick plats spelade ju ingen roll. Var rädd för krig och gömde mig ofta under täcket. Hatade dockor, men lekte med dem ändå, alla andra gjorde ju det. Var ensam tjej i min åldersgrupp på dagis.

På den här punkten är jag nog ganska tråkig. Eller så är jag bara väldigt naturvetenskaplig och tror på jorden, kretslopp och så vidare. Jag tror alltså att när man dör, så dör man. Man försvinner, förmultnar och endast minnen av en finns kvar. Det enda som man skulle kunna bli som död är mat åt små larver, typ. Lite trist, jag vet.

Och om man skulle leva kvar som en ande eller något, hur fasen skulle alla få plats? Hur kan de finnas? Det är jävligt många som dött så länge jorden funnits. Jävligt många. Nä, jag fattar inte. Himlen och helvetet, vart fan skulle det ligga?

Svammel, I know. Hade räckt med att skriva typ ingenting. För det är det jag tror.

Då var det tags att visa upp lägenheten på 2 rum där jag delar 46m2 med pojkvän och två katter.



Så här ser det ut när man kommer in, obefintliga hall alltså. Precis till vänster ligger toaletten.


Den är inte så rolig att titta på, men ungefär så här ser det ut.


Precis efter toan ligger köksdelen.


Där har jag också mitt kakfat i en öppen hylla.


I andra hörnet av rummet har jag en soffa, bokhyllor och TV.


Där sitter några amigurumis bredvid ett fat med frukt.


Till vänster finns det ett rum till. Där finns en säng och ett finfint tyg på väggen.


Om man vänder sig om finns det ett skrivbord. Och ett fönster med en katt i.


Går man ut ur sovrummet igen ser det ut så här.


Tack för mig!

Måndag: Föreläsning, häng med sur-Ellie, spinning med Emmie.
Tisdag: Föreläsning, plugg, laga och äta mina specialare - curry-kikärtsbiffar.
Onsdag: Föreläsning, Vår Ruset i Växjö med Ellie. (5km, ca 40 min. höhö.) Pyjamasparty i Alvesta.
Torsdag: Föreläsning. Plugg. Städa?
Fredag: Grupp-plugg. Plugga ännu mer.
Helg: Plugga satan inför ekologitentan på måndag.

K U L L I V P U N K T N U

Detta inlägg är tagit från Den psykiska kampen. Det är bloggaren Tjelsi som skrivit inlägget, och hon skriver tips för de med psykisk ohälsa och deras anhöriga varje tisdag.

 

Motivationen är ju som bekant en bristvara när man inte mår bra. Vardagssysslor kan kännas svårare än de egentligen är och orkar man inte ta tag i dom blir oftast resultatet misslyckandekänslor. ”Alla andra ’normala’ klarar ju detta utan några problem, varför ska det vara så svårt att göra för mig?”

Nu kommer några tips när dessa känslor sätter fart:

• Du behöver inte göra allt idag! Alla människor har lite disk och lite tvätt framme ibland.
• Ta en sak i taget, och du behöver inte ens göra färdigt det. Huvudsaken är att du börjar litegrann.
• Planera morgondagen i förväg så du kommer in i rutinen. Dvs: Sätt upp mål, men inte för höga. Utgå från dina egna begränsningar och ork.
• Sätt delmål för dagen för att hålla dig ”aktiverad” minst en gång varje dag. Exempel på detta kan vara att bädda sängen.
• Var inte för hård mot dig själv. Det är inte onormalt att känna sig trött ibland.
• Belöna sig själv när du uppnått ett delmål av dina vardagssysslor. Om ditt delmål för dagen var att bädda sängen och diska en kaffekopp, så belöna och peppa dig själv när du är färdig!

Världens bästa Soffipropp ♥