Nu har jag visst inte skrivit på jättelänge. Håller på att trappa ut min antideprisiva, paroxetinet, och det suger verkligen. Jag är yr, svettig, fylld med ångest, illamående och kan inte somna. De fysiska är jag säker på att det beror på medicinen, men mer ångest, mörka tankar och deppighet kan ju bero på att jag inte klarar mig utan medicin... jag vet inte. Har aldrig vart med om att det vart så jobbigt att trappa ut en sån här medicin. Den funkade bra, så det är inte på grund av mitt mående som jag slutar, utan på grund av att jag fick konstiga småsmå blåmärken kring ögonen. Läkaren var rädd för att jag skulle kunna få blödningar på andra ställen i kroppen, vilket ju inte hade vart så bra. Så nu, lagom till sommarjobbet börjar och jag ska på hultsfred kommer jag antagligen börja med en ny medicin. Och insättning är verkligen en pain i the ass. Men, jag känner att jag behöver någon slags antidepresiv för att orka hålla mig över ytan. Och sen så är jag lite rädd för att vara utan, har inte vart helt medicinfri sen jag var 14... Men mitt mål är att så småningom klara mig helt utan mediciner mot ångest, depression och psykossymtom. Kommer jag klara det? Jag hoppas.

Imorgon ska jag försöka ändra min läkartid, lyckades träffa in den ända dagen jag jobbar nästa vecka... smart. Känner ändå att jag behöver gå dit, för är det så att jag mår så här för att jag inte tar medicinen längre vill jag ha en ny så fort som möjligt, för jag vill kunna njuta av den här sommaren.