Det är först när man ger upp, som det blir nåt nytt. När man släpper taget tar man steget. Jag vet hur ont det gör när hoppet dör.

Nu hoppas jag verkligen att jag har nått smärtpiken efter operationen. Igår kväll och i natt var nog värst hittills sen dagen efter. Suck. Hoppas verkligen det här är värt det, och jag får lättare med att andas på nätterna efter det här.
 
För övrigt har har skolan dragit igång igen. Efter att ha haft genomgång i den ena kursen, som förövrigt heter motivation och beteende som verkar vara precis min grej, så börjar jag tveka på hur jag ska hinna allt i höst. Denna kursen, en farmakologi kurs parallellt med den (båda på 15hp), sen en 7,5 poängskurs på distans, SHEDO-bloggen och eventuellt hjärnkoll-landstings-sammarbetet. Sen har jag ju sambo och en lägenhet som behöver lite uppmärksamhet med. Och jag själv såklart. Jaja, den som lever får se.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0