Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt. Som ett höstlöv i vårens första flod, som ett hjärta som vägrar sluta slå. När varje bön gått åt, fortsätt.

Önskar att jag kunde ta din smärta, göra dig frisk.
Ta dig bort från sjukhus, behandlingar och starka mediciner.
Vi är många som hållt tummar och tår för ett positivt besked.
Men inte den här gången heller.
Livet är orättvist.
Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0