BUP är en specialistverksamhet inom sjukvården för barn och ungdomar med psykiska svårigheter. Till oss kommer barn och unga under 18 år som är deprimerade, har mycket ångest eller till exempel skadar sig själva. En del kan ha stora svårigheter att fungera tillsammans med andra i skolan eller i familjen. De kan också ha varit med om något skrämmande som påverkar dem så mycket att de har svårt att klara av vardagen. Vi möter barnen, ungdomarna och deras föräldrar och ger dem stöd och en möjlighet till förändring.

I vårt arbete utgår vi från att man måste förstå oss människor utifrån flera perspektiv. Att vi påverkas av såväl biologiska som sociala och psykologiska faktorer. För oss på BUP är det viktigt att alltid se till den unika situation som varje barn, ungdom och familj befinner sig i.
(bup.nu)



Började på BUP när jag var 14, på grund av min depression, ångest och självskadebeteende. Jag blev inlagd och blev kvar på avdelningen i ungefär fyra månader. Sedan klarade jag mig med samtalskontakt alltifrån 1 gång i veckan till varje dag tills jag började gymnasiet och blev inlagd igen. Denna gång blev det en månad. Hade även en en veckas inläggning den sommaren. Då skrev de ut mig på grund av platsbrist, trots att jag kanske behövt mer skydd.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om avdelningen. Det är en akutavdelning och passar nog främst som just det, att vara där när det är som mest akut. Fyra månader inlåst med extra vak gör mycket. Jag tappade kompisar, missade mycket i skolan och blev alldeles för van vid rutinerna där. Tog lång tid att vänja sig vid vardagen sen.
Läkaren/psykologen jag hade kontakt med ser jag verkligen upp till. Hon stod ut med en tjurig patient med knäna uppdragna till hakan som ständigt svarade "jag vet inte". När jag inte var hos henne fick jag skriva mail, och hon svarade alltid. Det enda negativa var att varje gång jag var där så pratade hon om inläggning. Det har gjort att jag numera är väldigt nervös när jag pratar med läkare inom psyk. Därför vågade jag inte heller prata om det som var tungt eller jobbigt, just för att hon kunde lägga in mig. Men det var ändå en trygghet för mig.