Var på trädet idag och läste i min journal. Vi försökte hitta anteckningar från när jag var på abc och inlagd på 51an, men det fanns knappt någonting. Det ända vi hittade var anteckningar från sjukgymnasten  jag gick till ett tag. Det hade jag nästan helt glömt, att jag var där så mycket och att jag mådde så dåligt att jag hade problem med motoriken. Vadå framsteg?

Men iallafall, läste anteckningarna från dbtn och från avdelningen där jag var inlagd i våras. Eftersom det inte var så länge sen så minns jag ju det mest redan, men det är så jäkla intressant att se alla förändringar och framsteg jag gjort. Då kan jag inte annat än att bli lite stolt över mig själv. Något jag såg som var väldigt tydligt, att så fort jag och K. gjort slut och jag och Gustaf hittade tillbaka till varandra så mådde jag genast mycket bättre, tog åt mig av dbtfärdigheterna och kämpade ännu hårdare - och blev mycket bättre. Mitt hjärta kom verkligen i rätt ögonblick. Älskar dig, Gustaf!

Hittade en till diagnos i min journal som jag ska skriva ihop lite fakta om och lägger ut här så småning om. Om jag inte minns fel tror jag att jag har skrivit om den för ganska länge sen, men orkar inte leta. Diagnosen jag tänker på är schizoaffektivt syndrom. Känns det bekant?

Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv och skriva en reflektion om fetma och kultur. Borde plugga lite kemi... men motivationen är inte så hög på den fronten. Får sätta mig med det imorgon. Måste.


Världens finaste.