Igår blev mamma trött på mitt yrselklagande och drog mig ut på en analyspromenad. Vi försökte komma på alla möjliga anledningar till att jag har vart yr, haft huvudvärk och mått illa ett tag nu. Men iallafall, vi började med att ringa till Valnötsträdet för att se om jag kunde komma till läkaren där för att utersluta att det är medicinen som spökar. Men han var tydligen bortrest den här veckan och min terapeut bad en sjuksköterska ringa upp mig dagen efter. Så idag ringde hon, och hon trodde inte, precis som jag, att det skulle bero på medicinen eftersom jag ätit samma medicin på samma dos i ett par månader. Så hon bad mig att verkligen använda alla färdigheter jag har för att ta reda på om jag är stressad/orolig inför någonting som skulle kunna sätta sig i huvudet. Men jag tror inte det är det heller, när jag är stressad blir jag snarare åt det maniska hållet, eller får problem med magen. Jag är inte huvudvärks-typen alls.
Så idag singde vi till vårdcentralen, som också hade sjukt dåliga tider. Och jag vill ju gärna träffa läkaren där som har iallafall lite koll på mig, och fick då en tid på måndagmorgon. Hoppas att det inte blir värre tills dess, orkar inte med akuttider med stressade läkare. Suck.

Försöker plugga nu, men det är ganska jobbigt när hela hjärnan börjar snurra imellanåt. Menmen, det får gå. Har trots allt dugga om en och en halv vecka... och efter det både en hemtenta och en kemitenta. Mycket nu, och jag vill verkligen inte halka efter.



Saknar mitt hår. Ibland. Men nu är jag faktiskt blond på riktigt. Äntligen.