Dagen började med en promenad till trädet. Det kändes verkligen som om ångesten ökade med varje steg. Försökte koncentrera mig på musiken, fundera på vad det kunde vara som orsakade det men kom inte fram till något alls. På gruppen låg det och gnagde hela tiden, men försökte ta åt mig och tog hjälp av pennan. Att skriva vad som sägs hjälper mig att fokusera bättre.
När jag kom hem riktigt värkte det i bröstet, så jag kröp ner i sängen med Gustaf och Knuff och försökte koppla av, vilket inte gick så bra. Så jag satte på kaffe, satte igång datorn och försökte plugga. Det gick bra tills jag hade hällt upp kaffet och skulle at bort Knuff från bordet, välte hela glaset med varmt kaffe över mig själv, Knuff och hela bordet/golvet. Grymt nära på att bryta ihop totalt. Men Gustaf kom med moppen och vi skurade rent köket. Aptiten var bortblåst efter det så det blev två morötter och solroskärnor till lunch. Bättre än ingenting iaf. Lyckades iallfall skriva klart kladden till hemtentan, och efter det kändes det faktiskt bättre.
Lagade god mat, kycklingwok med kokosmjölk och nudlar, plockade in tvätten och snart kommer Emmie ner för lite virk och stickmys. Kvällen verkar sluta bra iallafall.


Och imorgon är det dugga... kan inte säga att jag pluggat överdrivet mycket. Men med lite sunt förnuft borde det gå en då.

Nu kom Emmie! Ciao.