I förmiddagen ringde frun till han som gick bort i går natt när jag jobbade. Jättesöt är hon, undrade hur jag kände mig och så. Och visst, det känns okej, men jag plågas av tankarna att jag kanske gjorde någonting fel. Var jag inte tillräckligt snabb? Saker som jag inte tänkte på då, men som kommer upp nu som kunde vara ett tecken på att något var på gång. Varför ska man se allt sådant när det är försent? Måste släppa de här tankarna, för någonstans långt in vet jag att jag gjorde allt som stod i min makt den natten, jag skulle inte kunna gjort det annorlunda.

Den ordinarie personalen som jobbat hos honom bjöd in mig till ett möte de hade idag. Och eftersom jag var där den natten kände jag mig tvungen att komma. Jag var jättenervös innan, med dumma tankar om att de skulle komma på massa saker jag gjort fel. Men det gick utmärkt, och de frågade om vad som hände och vi pratade allmänt. Vi kom också överens om att lägga ihop till en dödsannons och om vi får för hans familj, gå på begravningen tillsammans.

Funderar på att ringa till frun någon dag, och bara höra hur det är med dom. Kanske komma och hälsa på. Vi delade trots allt den hemska natten tillsammans.



Imorgon ska jag till Oskarshamn med pappa och Sofia, vi ska nog träffa farmor (första gången på kanske ett och ett halv år), sedan träffa farbror och fotografera lite ute vid havet. Kan bli trevligt.

Har även haft ett par virkprojekt på gång som är klara, bland annat massa söta frukter, ett litet spöke och nu håller jag på med något som ska bli något slags djur. Bilder kommer när jag har ork!