Ångest.
Jag kände redan i går på eftermiddagen att den låg där någonstans i bakgrunden, ångesten. Smygandes, beredd att hoppa på mig när som. Jag kämpade emot länge, ignorerade, tog fram skölden. Men jag har inte hur mycket kraft som helst. Och den tog mig. Förlamade mig, drog luften ur mig. Men jag fortsatte att kämpa, utan syre. Hela kroppen skrek efter vass metall, eller vad som. Men jag stog ut, och klarade det. Jag trängde bort demonerna, visade dem att jag är starkare nu. De kommer aldrig ta över min kropp igen. aldrig.
Idag finns fortfarande suget där, suget efter smärta, att dämpa. Men jag går emot det, tar hand om min kropp istället. Åt en ordentlig frukost, en milkshake med massor av vitaminer och nyttigheter, duschade med silvershampo, inpackning och skrubb. Nu dricker jag kaffe och försöker skriva någorlunda sammanhängande. Bokstäver, ord och meningar var något som förr fick mig att skingra tankarna. Måste börja med det igen. Ord är helande.
Men mest helande är det att veta att Gustaf står vid min sida i vått och torrt. Alltid.
Foto&Redigering: Svartvitalinjer
Idag finns fortfarande suget där, suget efter smärta, att dämpa. Men jag går emot det, tar hand om min kropp istället. Åt en ordentlig frukost, en milkshake med massor av vitaminer och nyttigheter, duschade med silvershampo, inpackning och skrubb. Nu dricker jag kaffe och försöker skriva någorlunda sammanhängande. Bokstäver, ord och meningar var något som förr fick mig att skingra tankarna. Måste börja med det igen. Ord är helande.
Men mest helande är det att veta att Gustaf står vid min sida i vått och torrt. Alltid.
Foto&Redigering: Svartvitalinjer
Kommentarer
Trackback
