Utskriven.

Skrev ut mig från avdelningen i torsdags, pallade inte mer. Jag blir galen om jag är instängd för länge. Inständ och ensam. Jag stod ut medan jag genomgick byta av antidepressiv medicin, från cipralex till paraoxetin. Självskadetankarna blev starkare an vad de vart på länge och jag gav upp. Jag skadade mig själv, men efter tre självskador insåg jag att det fungerar inte. Skamkänslorna som kommer efter är nästan värre än ångesten i sig. Så något har jag lärt mig och fått ut av inlägningen, självskador fungerar, men inte i längden och det är absolut inte värt det.

Nu kämpar jag på hemma i stället med hjälp och stöd från familj och Gustaf. Jag ska ta mig ur den här depressionen, så småningom sluta med nästan alla piller och endast ha något stämningsstabiliserande. Och jag ska absolut inte självskada igen. Trots att tankarna blir färre så är de lika starka för det. Men jag ska klara det. Och jag klarar det bättre hemma. Där jag har saker att göra och kan gå ut och komma in som jag vill och kan göra saker. Jag är lika ensam när jag är själv hemma som på rummet på avdelningen. För mig är det viktigt att kunna göra saker, distrahera mig när det behövs. Därför skrev jag ut mig även om de tyckte att jag skulle stanna längre.

I DBTn har jag fått börja med dagbokskort igen, dvs man fyller i hur mycket ångest/deppighet man ahft under dagen, vad man gjort för att dämpa osv. Jag har även i uppgift att ta reda på vilka känslor som ligger bakom all min ångest. Herregud vad svårt det är. Jag måste ha ett papper med massa känslor på för att ens komma på om det är arg eller ledsen jag är. Men jag lär mig. Känslor är det svåraste för mig och nu tror jag att jag iallafall börjat tänka att det finns andra känslor än ångest så blir det lite lättare. Jag vet inte vart jag hade vart utan DBT, allvarligt talat. Jag hade nog inte suttit här och skrivit nu.

Nu börjar det blir för deppigt, så småning om kommer jag skriva mer men också lägga upp bilder på mina nya virkade saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0